Kina och Ryssland valde att rösta emot sanktioner mot Syrien i Förenta Nationernas Säkerhetsråd. En enhet som länge arbetat för egenintresse mer än den fred som FN länge har sagt sig stå för. Det är lika väntat som den besvikelse att Kina och Ryssland inte vill göra något åt förtrycket.

Men Kina och Ryssland har fortfarande problem med att respektera mänskliga rättigheter. De många landsområden som Ryssland håller fast vid visar att det inte finns mycket man inte skulle göra för att ha kvar makten. Kinas problem likaså. Regimmotståndare försvinner och ses aldrig igen, där att det anses vara en nationell angelägenhet.

Man vill helt enkelt inte ta steget och förbjuda en mordisk regim eftersom man skulle ses som en hycklande stat, och att man därmed skulle öppna för en kritik riktat mot en själv. I all enkelhet är det lättare att låta det pågå istället för att solidariskt visa att det inte accepteras.

Att framstå som en bromskloss är ett pris man får betala, men det ses som bättre än att behöva ta hand om sina egna problem. Vetot slängs in, och det spelar ingen roll vad resten av världen tycker. När ska de egentligen kunna arbeta för människovärden i FN?

Källor:
DN 1 2 3 4 5 6 7 SvD 1 2 SVT 1

Det är mycket tal om att hur riskkapitalbolagen är farliga för kvaliteten inom vården. Det har blivit en ideologisk fråga utan en egentlig substans. Att vanvård och missförhållanden sker inom offentligt driven vård är irrelevant och man bryr sig inte längre om fakta om man är en vänstermänniska till vänster om vänster.

Socialdemokraterna eller Miljöpartiet är ju egentligen inte mot vinst till hundra procent, så det är inte konstigt att man attackerar riskkapitalbolag och menar att det är dom som förstör vården, men än så länge är det bara Carema som har blivit uthängda och man ägnar sig helt åt att inte säga att privata ägare ägare är okej, men inte riskkapitalbolag.

De som vill förbjuda vinster kommer inte hitta en majoritet i Riksdagen, och i nuläget är det svårt att veta om denna majoritet ens finns inom Socialdemokraterna, så debatten om riskkapitalbolagen är ganska meningslös eftersom man inte kan eller vill förbjuda det privata ägandet. Hela debatten om detta är därför meningslös.

Kritiken mot Carema är berättigad – men generella ekonomiska ”sanningar” får inte etableras utifrån ett enskilt fall, skriver Henrik Jordahl och Joacim Tåg (i SvD), Institutet för näringslivsforskning.

Borg försöker styra debatten mot att man bör täppa igen möjligheterna att undvika att betala skatt, och även om alla kan samsas om att det är en viktig fråga att bekämpa skattebrott, så är det knappast en fråga som gör att vården blir bättre. Det är en kvantitetsfråga, och inte en kvalitetsfråga.

Men det finns en del av debatten som till stor del blivit ignorerad. Anställda ska inte vara rädda för att bli sparkade, då de anmäler missförhållanden. Det är lättare att dölja vem som är en whistleblower om arbetsplatsen är liten, och dessa personer ska inte straffas för att de har ett civilkurage.

Lex Sarah är felbart eftersom även om det är bra att man anonymt kan göra en anmälan, så finns det inget som säger att man kommer göra det ända, och att bara hota med att straffa de som inte anmäler betyder att man skapar en rätt kass situation för människor som förmodligen inte vågar.

I Storbritannien ligger man före på detta, och man ser det som ett felaktig uppsägning somarbetsgivaren kan bli tvungen att betala dyrt för. Ersättningen består även till del av förlorad lön, men det finns en skyldighet av den anställda att endast gå ut i media om inget annat alternativ finns efter att ha talat med arbetsgivaren och korrekt myndighet. Detta täcker allt från olagligheter till vanvård.

Det finns ingen annan lösning om man vill förbättra vården än att ge de anställda mer skydd och bötfälla de företag eller personer som är orsaken till problemen. Det är bra att Lööf talar för ersättning för de som blivit vanvårdade. Företag känner bara av smärtan i plånboken.

Hur ska det bli bättre av att de som sitter inne med informationen inte träder fram?

Källor:

Artiklar:
DN 1 2 3 4 5 6 7 EXP 1 GP 1 2 3 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 SVT 1 2 3

Problemen med att lita på facken är att hela det svenska systemet grundar sig på storföretag och starka fack. Det är problematiskt, då storföretagen endast står för en bråkdel av anställningarna. De som står utanför i småföretagens sfär skyddas inte lika mycket som de som står inne i den Socialdemokratiska värmen, men det vill man inte ödsla en tanke på då man ser starkare lagligt arbetsskydd somett hot mot facken.

Det finns oändliga exempel på hur Socialdemokraterna inte lyckats. Allmänpensionen som föreslogs av Folkpartiet var bättre för arbetarna än den version som man tvingades ändra det till, och som Moderaterna röstade emot eftersom det gynnade vissa mer än andra. Idag används det istället som ett lögnaktigt exampel på Socialdemokraternas godhet och den ondska man menar att Moderaterna står för.

Visst var det Perssons regering som drog åt tumskruvarna för de som levde på socialbidrag, och tyckte att det fick vara slut på fusket. Visst är det fel att folk fuskar, men att tvinga människor redovisa varenda krona varje månad och dessutom få avdrag om man får några få extra slantar. Nog finns det bevis på att Socialdemokraterna inte överbryggade många klyftor.

Det må vara så att Alliansen skapat klyftor idag, men visst fanns de där innan. Jämtin upprepar mantrat, och vi som vet bättre går inte på detta. Men samhället man byggt vill man inte veta något av.

Källor:
DN 1 2 3 4 5 6 EXP 1 SvD 1 2

Nu vill man öka fängelsestraffens längd för vapeninnehav inom Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet och som en person som tvivlar på att en stat som endast utfärdar hårda straff och talar för att stå emot straff undrar vad syftet med detta är. Jag tycker nämligen att rehablitering ska vara målet inte straffet.

Jag menar inte att fängelsestraffen inte har sina poänger och att vissa brott är tillräckligt allvarliga för att ett sådant straff är legitimerat. Men en person som hamnar i fängelse måste oftast återuppbygga sitt liv efteråt, och ett fängelsestraff kan föra dem längre ifrån att bli laglydiga medborgare, vilket jag utgår från att S, V och Mp har som mål.

Alternativa straff som fotboja låter personen fortsätta att arbeta, men låter personen i fråga få ett straff som känns. Att fängelse skulle vara enda alternativet ser jag som en felbar inställning. Vapeninnehav är ett brott som är i gränslandet. Det beror på typ av vapen och användning utav det.

Källor:

Artiklar:
AB 1 2 3 4 5 DN 1 2 3 4 5 6 EXP 1 2 3 4 GP 1 2 3 4 SvD 1 2 3 4 5 6 SVT 1 2 3

Odell myntade uttrycket  Tobleronepolitik som begrepp, och Socialdemokraterna gick i taket. Men som begrepp är det ändå  legetimerat att använda begreppet som en kritik mot den ansvarslösa politik som man  menar ska krävas för att styra  upp ett land från lågkonjunktur och därmed försätta ett land i en ny kris då statsskuldden har växt till ohanterbar storlek.

Man kan ifrågasätta den mirakelmedicin som är att EU ska övervaka alla länders budget och om reglerna inte kommer förvärra situationen. Men Sjöstedt verkar mena att höga budgetunderskott skulle vara Vänsterpolitik och att motsatsen till detta skulle vara oansvarig högerpolitik, som om världen behövde mer statsskulder.

Jag undrar vad det egentligen tjänar till att streta emot denna Europakt om man inte har bättre argument än att det inte gynnar deras politiska agenda. Nä, jag tycker  inte det är minsta solidariskt att tvinga på gårdagens problem på framtidens generationer. Nä, man kan inte föra ansvarsfull politik genom att skjuta problemen till framtiden och säga: “Vadå, alla länder har ju statsskulder.”

Jag hoppas verkligen inte att det är det han menar. Jag trodde det var meningen att man skulle gå ifrån nej-sägandet och åtminstone  komma med motförslag med ny ledare. Men gamla vanor dör inte så lätt.

Källor:

Artiklar:
AB 1 2 3 DN 1 2 3 E24 1 EXP 1 SvD 1 2 3 4 SVT 1 2 3

Reinfeldt vill iofs vara med i Euron på sikt vilket jag själv börjar tvivla på är en bra ide, men hans taktik att låta Euroländerna ha sina fördragsändringar och samtidigt få en plats i diskussionerna är nog den bästa mest diplomatiska lösningen. Det är inte konstigt att Socialdemokraterna till och med gick med på det.

Vissa oroas av att Reinfeldt på något sätt försöker ta in Sverige bakvägen till Euron, men det var nog mer troligt att det skulle hända med Göran Persson som lovade att det skulle bli så många folkomröstningar som det krävdes för att det skulle bli rätt. Men det är inte vad det är frågan om här.

I Storbritannien blev det euroskeptiska partiet Tories ledare, David Cameron, kritiserad för att han inte bara sa nej till fördragsändringarna. Han ville inte ens vara med vid förhandlingsbordet. Ett drag som inte ens Margaret Thatcher var villig att göra trots att hon förmodligen varit mest kritisk mot EU/EG.

Regeln som man aldrig ska glömma är att om man säger nej till inflytandet en gång, så är det möjligt att man aldrig får något att säga till om, och denna Eurokris  är något som trots allt påverkar Sverige. Detta är därmed den bästa lösningen Sverige kan få, om man verkligen vill ha inflytande utan att gå med.

Kritikerna menar att man ger upp mer självständighet, men hur gör man det om reglerna inte gäller Sverige? Det här är bättre än Sverige egentligen förtjänar.

Källor:

Artiklar:
DN 1 2 3 4 5 6 EXP 1 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 SVT 1 2 3 4 5 6 7

Tänk dig att du tar en grupp människor och tillskriver dem egenskaper baserat på vilken bakgrund och var dom bor. Du baserar det helt på dina fördomar och legitimerar det genom att säga att det är så det är, och att det är ju människor som är så som förstör samhället.

I mina öron låter detta som rasism, men för kommunister är detta legitimt hat. Istället för att rikta in sitt hat på invandrare som rasister gör, så baserar man det hela på sin egen avundsjuka. Det är ett sätt att göra sina fiender mer mänskliga, och det använts också i krig för att det inte ska kännas för mycket på samvetet att man mördar och våldtar.

Man tillskriver bara de “rika” (och de är rika oavsett om de endast har ärvt huset eller har mer lån på huset än det är värt) att de är egoistiska, blodutsugande, elaka och onda. Man baserar det helt på att de bor i ett fint hus i fel del av stan, och sedan göran som “Allt till Alla” och arrangerar bussafari för att göda dessa fördomar och känna sig stolt och pompös för att man inte är som dom.

Tillskriver man dom “de judiska kapitalisterna” så är man istället nazist. Men det är ju legitimerat, det är ju ändå de människorna som förstör samhället! Eller?

Källor:

Artiklar:
DN 1 2 3 SvD 1

Jag litar inte alls på den där Odell som på fulaste vis har viljat knuffa av Hägglund från partiledarstolen. Det har varit en dramatisk tid i KD, då det troligen finns de som tycker att Hägglund ska bytas ut, och det kan man ju tycka med de vikande opinionssiffrorna och de dåliga valresultaten.

Men Odell som partiets räddare tror jag inte på. En man som verkar ha mer gemensamt med en romersk maktgalen kejsare än Jesus. Ska man byta ut Hägglund, så kan man nog välja någon bättre. Odell har snarare skadat partiet mer än han gjort något bra för det eftersom han totalt saknat den takt och känsla Sjöstedt hade då han utmanade Ohly.

Odell stöds dessutom av partiets officiella homofob, Annelie Enochsson. Det kan bara vara ett dåligt tecken.

Källor:

Artiklar:
DN 1 2 3 4 5 EXP 1 GP 1 2 3 4 SvD 1 2 3 4 5 6 SVT 1 2

Dagen började med jubelkörer över den nya ledaren för Socialdemokraterna. Så är det varje gång Sossarna väljer ledare. Moderaterna uppges darra på rösten. Socialdemokratin är stärkt. De smickrande superlativen regnar alltid över partiledaren till den grå vardagen faller på, då blir det mer realistiskt och tråkigare att vara Socialdemokrat.

Jag menar inte att Löfven inte kan vara kompetent och precis vad Socialdemokraterna behöver. Det vet vi ju inte än. Men efter två misslyckade ledare tycker man att Sossarna skulle vara lite försiktigare. Inte minst med tanke på att hur han valdes kan uppfattas som ytterst odemokratiskt och han kan fällas på omständigheterna.

Veronica Palm menar att Stefan Löfven är ren som snö. Det har de själva kommit fram till efter samtal med honom, men sanningen är att det finns inga sådana människor som inte gjort några misstag. För den nya partiledaren kan det snarare vara ställningstaganden istället för skandaler som dyker upp. Men detta beror ju helt enkelt på hur han agerar när meningsskiljaktigheter diskuteras.

Det är ingen tvekan att Löfven sköter sig bra än så länge, men hur blir det då smekmånaden är över? Det vet vi ju inte alls än så länge. Så här lät det när Sahlin och Juholt blev valda, och man kan knappast tro att Socialdemokraterna alltid väljer rätt. Det finns det ju till och med bevis på att de inte alltid gör.

Källor

Artiklar:
AB 1 2 3 4 5 6 7 8 9 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 EXP 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 GP 1 2 3 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 SVT 1 2 3 4 5

Valet har fallit på Löfven som den nya partiledaren för Socialdemokraterna och som val tordes detta vara lika spännande som oroendeväckande inom det slumrande partiet som vill tillbaka till förr. Men Stefan Löfven är ett lika problematiskt val som det är ett val som kan ta Socialdemokraterna ur sin kris.

Löfven har varit ledare för IF Metall, vilket aktualiserar den kontroversiella frågan om LO egentligen ska var knutit så tätt till Socialdemokraterna, men samtidigt har han arbetat som svetsare i flera år och kan knyta tillbaka till Socialdemokraternas arv som arbetarparti. En fråga där de ironiskt nog förlorat sin trovärdighet.

Att vara arbetare har varit ovanligt i Socialdemokraternas toppar, men nu har ju inte varit en vanlig arbetare. En svetsare precis som alla många andra som röstar höger har en väldigt hög lön och värderas högre än en vanlig fabriksarbetare som också finns bland fackförbundets medlemmar. High skill workers som de kallas i Storbritannien är ju en del av arbetarnas aristokrati.

Det man kan ta tillbaka många väljare på genom att välja en sådan person som Löfven är i områden som arbetslivskvalitet och andra välfärdsfrågor som relaterar till arbetet. Visst finns det en viss kunskap med vad som skapar arbeten, men en ledare av ett fack arbetar inte med att skapa jobb. Detta är säkert en bortglömd fråga som kan värderas högt.

Att han inte sitter i Riksdagen eller har erfarenhet utav politiken talar till hans nackdel likaväl som det är bra eftersom Socialdemokraterna internt och externt ofta har blivit kritiserade för att deras partiledare aldrig har arbetat utan har gått från ungdom till politiska uppdrag direkt.

Kritiker till vänster menar att han är ett felaktigt val eftersom han är för tätt bunden till kapitalägare och att de inte gillade den linjen som han förde mot SAAB. Men det är inte Vänsterväljarna som Socialdemokraterna behöver vinna tillbaka, det är mittenväljarna, och de uppskattar inte den revolutionära retoriken.

Men enligt Tokmoderaten var inte hans problem att han hade samröre med människor med pengar, det var snarare att han var en öppen förespråkare för Antonov att ta över SAAB. En person sedermera är efterlyst och som det ryktas att han ett brottsligt förflutet i ryska maffian.

Man kan inte endast läsa ett CV och tro att personen kommer passa direkt. Det finns orsaker till varför man intervjuar en person för ett jobb. Personen kanske inte passar in i organisationen eftersom de har alldeles för radikala åsikter eller ovilligt vill spela efter sin arbetsplats regler. Att ge en chans på endast meriter är därför en riskabel handling av en arbetsgivare.

De som vill gå till vänster har inte insett orsaken till krisen, då de arbetat emot att sitta i samma båt som Vänsterpartiet och deras uppgörelse med dem att sitta i regeringsställning gick emot allt som Sossarna kan sägas stå för. Socialdemokraterna har alltid haft uppgörelser med partier som Miljöpartiet, Folkpartiet och Centerpartien, men sällan med V.

Vilsenheten kommer snarare av att Alliansen har förändring spelreglerna och därmed deras möjligheter att genomföra sin politik. Att man kontrasterar sig mot Moderaterna ökar istället maktlösheten eftersom man inte kan samarbeta med Folkpartiet eller Centerpartiet utan att få dem på köpet.

Socialdemokraterna behöver alltså helt enkelt en högersväng för att inte fortsätta marginaliseras som parti. Annars kan de bara samarbeta med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och därmed tvingas de spendera sin tid att försöka vinna tillbaka sina väljare från varandra, och det vinner man inga val på.

Om Löfven innebär en högersväng med arbetarperspektiv, så har man ju i alla fall lyckats hitta en kompromiss som kan funka. Det kan påminnas att Olof Palme och Göran Persson har setts som för höger. Men genom Socialdemokraternas historia, så är det ju högersvängarna som är orsaken till att man vunnit val och genomfört viktiga reformer som de associeras med idag.

Det underliga är att man alltid låter halleluja-stämningen helt ta över varje gång en ny partiledare väljs, man vet ju aldrig hur det går förrän efter. Samma sak med Juholt, och det gick ju som det gick. Kritiken blossar redan upp och man kan verkligen undra om detta var rätt val, eller om det är bäddat för en katastrof.

Dessutom, om han gör bort sig, så kan han bli den fjärde partiledaren av tvingas avgå inom 6 å eftersom han inte ens röstades fram av en kongress, så han har inte ens det att luta sig tillbaks på.

Källor:

Artiklar:
AB 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 EXP 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 GP 1 2 3 4 5 6 7 8 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 SVT 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 SydSv 1 2 3

Bloggar:
Jinge / Kent Persson / Kommunisternas / Mikael Andersson / Röda Malmö / Tokmoderaten / Tommys Tankar