Kulturelit används som många andra politiska begrepp alldeles för slentrianmässigt. Vad kan man egentligen räkna som kulturelit? Den kultur som konsumeras av många eller den som anses ha ett högre värde än andra kulturella uttryck. Ska man ställa det på sin spets, så står det mellan Lars Norén och Blondinbella. En värderas som finkultur och den andra konsumeras mer.
Det fiffiga med kultur som är mer konstnärlig är att man kan skapa sina politiska budskap utan att ta sida rent ideologisk, och oftast så ses det som mer osmakligt att kulturen tar ett politiskt uttryck om den bär fram en politisk agenda som är alldeles för stark. Milleniumtriologin lyckas till exempel handla om kvinnors och människors utsatthet utan att den har en politisk färg.
Vissa skulle väl anta att den boken är röd, men den mänskliga erfarenheten (human experience) står över politiken. Den mänskliga erfarenheten identifierar problemen och politiken försöker lösa den. Det spelar ju ingen roll vilken sida av politiska skalan man står. Vissa saker fördöms utan diskussion.
Men kultur sträcker sig längre än den som skapas av musiker, konstnärer och författare. Vi är egentligen alla delar av kulturen genom att finnas i samhället, men det finns de som har en starkare social status än andra. Vi som bloggar har en viss social status genom att vi läses, men det inflytandet beror helt och hållet på att den som läser får en tankeställare och tänker i andra banor.
Kan då jag räknas som kulturelit? Om jag ska vara ärlig, så känns mitt skrivande inte särskilt kulturelitiskt för mig, men de med andra definitioner tycker nog att jag är en sådan där elitist. Det är underligt att det är så fult att vara en kulturelitist i ett land där de starkaste åsikterna finns om vad som är bra och dålig kultur.
Kanske är du som läser en sådan där nedrans kulturelitist utan att ens ha tänkt på det. Om du tycker att man läser fel saker, tittar på fel filmer, lyssnar på fel musik, tycker alldeles fel och inte kan acceptera att människor har olika smak och olika erfarenheter som får dem att tycka annrolunda är risken överhängande.
Källor:
Miljöpartiet har länge vidhållit att de är ett parti som står utanför blocken, och har varit sedd som en outsider i samarbetet med Socialdemokraterna i regeringsställning där man sett uppgörelser som kohandel inom sossarna, och att man numer menar att Mp är en onaturlig samarbetspartner Alliansen är mer baserad på en rädsla att släppa ifrån sig makten.
Nu diskuterar Mp om de skulle kunna bilda regering med Moderaterna och det har gjort många upprörda, men om de ska förbli sanna mot sig själva och befinna sig där i mitten på riktigt måste de vara öppna för det. Det är inte en ny tanke och de har försökt förut 1998 och 2002, men då var det Centerpartiet har sagt nej båda gångerna.
Miljöpartiet har länge anklagats av Vänsterpartister att vara ett borgligt parti, men deras samarbete med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skulle väl snarare tyda på att de är ett vänsterparti. Det har ju inte existerat ett större samarbete med Alliansen på riksnivå att bevisa motsatsen.
Att Mp länge har försökt att bevisa att de ligger i en politisk mitt har synts i deras retorik och ovillighet att använda fula grepp i debatten rent generellt. Som parti har de inte haft problem att kritisera varken till höger eller vänster, men detta betyder inte att de hattar fram och tillbaka.
Om Miljöpartiet skulle lyckas att komma in i ett djupare samarbete med Alliansen skulle de bevisa att de är ett brett parti och därmed få den tillväxt som de vill. Men detta betyder att de måste fortsätta våga vara obekväma. Men som det ser ut nu räknar jag dem som en del av vänsterblocket.
Källor:
DN1 DN2 EXP GP SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SVT1 SVT2
