Det är intressant att man i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tar ställning mot islamofobin och inte mot antisemitismen. Reepalus urbota dumma uttalanden om att SD skulle infiltrera judiska församlingar är underliga, och det är många gånger då det knappt finns en skillnad mellan kritik mot Israel utan att göra skillnad på judar och stat.
Det må vara så att Israel är värd att klandras som stat, men detta betyder inte att det finns en kollektiv skuld, och den kollektiva skulden är ju stor syndaboksfaktor i dessa partier som gärna beskyller grupper som bärare av en kollektiv skuld för att sedan kritisera “vi och dom”-tänket.
Ska man bekämpa intolerans kan man inte odla klasshat eller skuldbelägga grupper och kalla det för rättfärdig ilska. Men att judar är en väldigt liten minoritet och utsätts för ett starkare hat visar man ingen förståelse för, och inte heller att de procentuellt utsätts för fler hatbrott. Man menar istället att det är israelisk propagande och menar samtidigt att det inte är judehat.
Jag är inte förvånad över att Reepalu inte behöver avgå. Han är en del av en intolerant kultur som tillåtande menar att detta är okej. Det hade det däremot inte varit om han hade talat om muslimer. Detta hyckleri borde inte tolereras. Ingen tar avstånd, men de menar att de tar ställning mot rasismen. Det är patetiskt!
Det är bra att Löfven och Sjöstedt tar avstånd från detta tänk, men det är inte nog.
Källor:
Artiklar:
DN 1 2 3 SvD 1 2 SVT 1 2
Bloggar:
Den Hälsosamme Ekonomisten / Rickard Wendel / Tokmoderaten
Socialdemokraterna växer i opinionen genom att inte säga ett ord till pressen, och när de äntligen öppnar munnen så syns hyckleriet och sprickorna. Först bannar man regeringen för vapenfabriker i Saudiaraabien och sedan vill man ha dem. Först protesterar man mot privatiseringarna och sedan har man inga problem med dem.
Det verkar som om de politiska olikheterna mellan Alliansen och Socialdemokraterna endast är artificiella. Skillnaderna som finns har skapats i bloggarna och i nyhetsflödet, men egentligen inte något som man hållit fast vid. Man har gjort kovändningar om inkomstskatten, RUT och en hel del annat.
Löfven har inte visat vad han vill, och det verkar i nuläget som om Socialdemokraterna inte egentligen är ett politiskt alternativ alls. I detta skede kan jag inte se en rödgrön regering, då Socialdemokraterna verkar flytta sig närmare Alliansen. Det blir nog en helt annan koalitionsregering vi i så fall ser efter valet.
Källor:
Efter en veckas inledande brist på inspiration och en crashad server är bloggen tillbaka, och jag ser att Löfven har skapat ett nytt “lag”. Kvinnor som de flesta är, har handplockats utifrån Riksdagen. Ljunggren, en expert på S hyllar beslutet och påpekar kanske ofrivilligt smädjande att “de hundra (i Riksdagen) inte håller måttet”.
På SVT debatt dillar Lotta Gröning om finurligheten att välja kvinnor eftersom Löfven inte uppfattas som “kvinnornas man”, men i slutändan tror jag att deras kompetens kommer vara viktigare än att de har en snippa. Ska man kommentera den, så kan jag inte låta bli att imponeras av valet av Magdalena Andersson, som framstår som rationell och balanserad med ett imponerande CV.
Det är rätt ointressant egentligen att de är kvinnor. Istället verkar det som om han lagt ner tid och tanke på att hitta rätt personer, men det kan vi inte veta förrän senare, då de har testkörts. Jag måste erkänna att denna sväng från vänsterradikalitet till mer återhållsamhet skulle kunna vinna nästa val.
Det intressanta är att vänsterfalangen och Vänsterpartiet var mer glada över Socialdemokraternas utveckling då det gick käpprätt åt helvete. Nu väljer man istället kunniga socialdemokrater, och hyllningarna uteblir.
Källor:
Artiklar:
DN 1 2 3 GP 1 2 SvD 1 SVT 1 2 3
Bloggar:
Mikael Andersson / Tokmoderaten
Socialdemokraterna har alltid haft en viss talang för hyckleri. Inom Socialdemokratin klagar man gärna på att direktörer tjänar orimligt mer än arbetare. Ska denna jämförelse också gälla mellan Socialdemokratiska ledare och arbetare också? Kan man verkligen mena att det är rimligt att det ska vara en så stor lön som en partiledare får?
Jag har själv inte något problem med att en partiledare tjänar mer än riksdagsledamöter eller arbetare. Men om man rimligen ska tvinga på företag sina ideal, så borde man åtminstone försöka leva upp till dem själv. Det här bara en i raden av hyckleri som får mig att tveka att rösta på Socialdemokraterna.
Tydligen tjänar inte Löfven lika mycket som Juholt, och det tycker jag är helt rätt. Han sitter inte i Riksdagen och lever därmed helt på partiets tillgånger. Ambitionen att Löfven ska tjäna lika mycket som Statsministern i Opposition verkar vara starkare än några av deras offentliga ambitioner.
Alla de som undrar vilka klyftor man försöker överbrygga har fått sitt svar. Alla de som vill odla sitt klasshat och se hur Sveriges rika lever har hela tiden kunna åka förbi områden där S-ledare bor. De må tala sig varma om Botkyrka, Rinkeby och Rosengård, men där bor de ju inte.
Källor:
Artiklar:
DN 1 2 EXP 1 GP 1 SvD 1 SVT 1
Bloggar:
Tokmoderaten
Mona Sahlin indikerar att hon kanske inte helt tog beslutet själv att avgå som Socialdemokraternas partiledare. Kanske är det inte en helt tillåten känsla att vara skadeglad mot sitt parti, men samtidigt förstår jag henne. Kanske är det därför så få som kommenterat på hennes uttalande:
”Sedan har det funnits en del av mig, som… och den förvånade mig, där jag också kände lite… men vad trodde dom då? Trodde dom att det var så enkelt, trodde dom att det skulle bli så bra? Trodde dom att det bara var att byta en person så skulle allt lösa sig? Nästan lite skadeglad, fast det nästan är förbjudet att känna så. Så det har varit en kluven och märklig period i mitt liv”, säger Mona Sahlin i Skavlan
Jag var trots allt en av Sahlins kritiker, men attityden i partiet var av många blint hat. Som politisk meningsmotståndare är jag inte ens säker på att jag ogillade henne lika mycket som hennes “partikamrater” som tyckte att hon förstörde partiet och uttalade sig hatiskt om henne, och de andra som tyckte att partiledare inte var det viktigaste.
Att hon vågade säga det tycker jag hon ska ha respekt för. Nu ser man verkligen sprickorna i Sossarna och vi begriper att Sahlin var kanske ett problem för partiet, men hon var ett litet problem i partiet som numera inte ens behöver hjälp att gå åt helvete.
Källor:
