Jag litar inte alls på den där Odell som på fulaste vis har viljat knuffa av Hägglund från partiledarstolen. Det har varit en dramatisk tid i KD, då det troligen finns de som tycker att Hägglund ska bytas ut, och det kan man ju tycka med de vikande opinionssiffrorna och de dåliga valresultaten.
Men Odell som partiets räddare tror jag inte på. En man som verkar ha mer gemensamt med en romersk maktgalen kejsare än Jesus. Ska man byta ut Hägglund, så kan man nog välja någon bättre. Odell har snarare skadat partiet mer än han gjort något bra för det eftersom han totalt saknat den takt och känsla Sjöstedt hade då han utmanade Ohly.
Odell stöds dessutom av partiets officiella homofob, Annelie Enochsson. Det kan bara vara ett dåligt tecken.
Källor:
Artiklar:
DN 1 2 3 4 5 EXP 1 GP 1 2 3 4 SvD 1 2 3 4 5 6 SVT 1 2
Dagen började med jubelkörer över den nya ledaren för Socialdemokraterna. Så är det varje gång Sossarna väljer ledare. Moderaterna uppges darra på rösten. Socialdemokratin är stärkt. De smickrande superlativen regnar alltid över partiledaren till den grå vardagen faller på, då blir det mer realistiskt och tråkigare att vara Socialdemokrat.
Jag menar inte att Löfven inte kan vara kompetent och precis vad Socialdemokraterna behöver. Det vet vi ju inte än. Men efter två misslyckade ledare tycker man att Sossarna skulle vara lite försiktigare. Inte minst med tanke på att hur han valdes kan uppfattas som ytterst odemokratiskt och han kan fällas på omständigheterna.
Veronica Palm menar att Stefan Löfven är ren som snö. Det har de själva kommit fram till efter samtal med honom, men sanningen är att det finns inga sådana människor som inte gjort några misstag. För den nya partiledaren kan det snarare vara ställningstaganden istället för skandaler som dyker upp. Men detta beror ju helt enkelt på hur han agerar när meningsskiljaktigheter diskuteras.
Det är ingen tvekan att Löfven sköter sig bra än så länge, men hur blir det då smekmånaden är över? Det vet vi ju inte alls än så länge. Så här lät det när Sahlin och Juholt blev valda, och man kan knappast tro att Socialdemokraterna alltid väljer rätt. Det finns det ju till och med bevis på att de inte alltid gör.
Källor
Artiklar:
AB 1 2 3 4 5 6 7 8 9 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 EXP 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 GP 1 2 3 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 SVT 1 2 3 4 5
Valet har fallit på Löfven som den nya partiledaren för Socialdemokraterna och som val tordes detta vara lika spännande som oroendeväckande inom det slumrande partiet som vill tillbaka till förr. Men Stefan Löfven är ett lika problematiskt val som det är ett val som kan ta Socialdemokraterna ur sin kris.
Löfven har varit ledare för IF Metall, vilket aktualiserar den kontroversiella frågan om LO egentligen ska var knutit så tätt till Socialdemokraterna, men samtidigt har han arbetat som svetsare i flera år och kan knyta tillbaka till Socialdemokraternas arv som arbetarparti. En fråga där de ironiskt nog förlorat sin trovärdighet.
Att vara arbetare har varit ovanligt i Socialdemokraternas toppar, men nu har ju inte varit en vanlig arbetare. En svetsare precis som alla många andra som röstar höger har en väldigt hög lön och värderas högre än en vanlig fabriksarbetare som också finns bland fackförbundets medlemmar. High skill workers som de kallas i Storbritannien är ju en del av arbetarnas aristokrati.
Det man kan ta tillbaka många väljare på genom att välja en sådan person som Löfven är i områden som arbetslivskvalitet och andra välfärdsfrågor som relaterar till arbetet. Visst finns det en viss kunskap med vad som skapar arbeten, men en ledare av ett fack arbetar inte med att skapa jobb. Detta är säkert en bortglömd fråga som kan värderas högt.
Att han inte sitter i Riksdagen eller har erfarenhet utav politiken talar till hans nackdel likaväl som det är bra eftersom Socialdemokraterna internt och externt ofta har blivit kritiserade för att deras partiledare aldrig har arbetat utan har gått från ungdom till politiska uppdrag direkt.
Kritiker till vänster menar att han är ett felaktigt val eftersom han är för tätt bunden till kapitalägare och att de inte gillade den linjen som han förde mot SAAB. Men det är inte Vänsterväljarna som Socialdemokraterna behöver vinna tillbaka, det är mittenväljarna, och de uppskattar inte den revolutionära retoriken.
Men enligt Tokmoderaten var inte hans problem att han hade samröre med människor med pengar, det var snarare att han var en öppen förespråkare för Antonov att ta över SAAB. En person sedermera är efterlyst och som det ryktas att han ett brottsligt förflutet i ryska maffian.
Man kan inte endast läsa ett CV och tro att personen kommer passa direkt. Det finns orsaker till varför man intervjuar en person för ett jobb. Personen kanske inte passar in i organisationen eftersom de har alldeles för radikala åsikter eller ovilligt vill spela efter sin arbetsplats regler. Att ge en chans på endast meriter är därför en riskabel handling av en arbetsgivare.
De som vill gå till vänster har inte insett orsaken till krisen, då de arbetat emot att sitta i samma båt som Vänsterpartiet och deras uppgörelse med dem att sitta i regeringsställning gick emot allt som Sossarna kan sägas stå för. Socialdemokraterna har alltid haft uppgörelser med partier som Miljöpartiet, Folkpartiet och Centerpartien, men sällan med V.
Vilsenheten kommer snarare av att Alliansen har förändring spelreglerna och därmed deras möjligheter att genomföra sin politik. Att man kontrasterar sig mot Moderaterna ökar istället maktlösheten eftersom man inte kan samarbeta med Folkpartiet eller Centerpartiet utan att få dem på köpet.
Socialdemokraterna behöver alltså helt enkelt en högersväng för att inte fortsätta marginaliseras som parti. Annars kan de bara samarbeta med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och därmed tvingas de spendera sin tid att försöka vinna tillbaka sina väljare från varandra, och det vinner man inga val på.
Om Löfven innebär en högersväng med arbetarperspektiv, så har man ju i alla fall lyckats hitta en kompromiss som kan funka. Det kan påminnas att Olof Palme och Göran Persson har setts som för höger. Men genom Socialdemokraternas historia, så är det ju högersvängarna som är orsaken till att man vunnit val och genomfört viktiga reformer som de associeras med idag.
Det underliga är att man alltid låter halleluja-stämningen helt ta över varje gång en ny partiledare väljs, man vet ju aldrig hur det går förrän efter. Samma sak med Juholt, och det gick ju som det gick. Kritiken blossar redan upp och man kan verkligen undra om detta var rätt val, eller om det är bäddat för en katastrof.
Dessutom, om han gör bort sig, så kan han bli den fjärde partiledaren av tvingas avgå inom 6 å eftersom han inte ens röstades fram av en kongress, så han har inte ens det att luta sig tillbaks på.
Källor:
Artiklar:
AB 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 EXP 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 GP 1 2 3 4 5 6 7 8 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 SVT 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 SydSv 1 2 3
Bloggar:
Jinge / Kent Persson / Kommunisternas / Mikael Andersson / Röda Malmö / Tokmoderaten / Tommys Tankar
Socialdemokraterna förstår inte ens välmenande kritik från sina partikamrater faktiskt inte är ett hot mot partiets existens. Det verkar som om desperationen har tagit över helt och fiendeskapet mellan falangerna förvärras, och det skyller man så klart på det man anser vara den dåliga sortens sossar. De som röstar på dem, men inte förstår bättre.
Den bittra vänsterfalangen är det största hotet inom partiet eftersom de inte söker den enade front som man menar behövs inom partiet, och därför det ju desto mer galet att man inte längre tycker att man behöver en vald ledare med mycket legimitet. Att ha en ledare är viktigare, och därför är det ju en helt omöjlig situation man nu skapar.
Vänsterfalangen erkänner inga fel utan beskyller det man kallar borglig media, Stockholmssossar och Högersossar. Själva svär de sig fria från partiets problem. Med sådana vänner, vem behöver fiender? Om nu Alliansen är så dåliga som man säger, varför klarar man då inte av att bemöta dem med annat än patetiska anklagelser?
Inkvoteringen av Mona Sahlin som partiledare visade att man valde någon med rätt genitalier för ändamålet. Kompetensen spelade inte längre alls någon roll. För visst fanns det andra kompetenta kvinnor, men de ville ju inte bli partiledare. Det var ju det som var början på katastrofsituationen.
Socialdemokraterna bidrar till sin egen kris, och Juholt verkar än mindre vara det stora problemet. Må hända var han klantig och skadade partiet, men att kräva hans avgång i flera distrikt var mer skadligt för Socialdemokraterna än något som Juholt kunde ställa till med. Att blotta sina problem inför media betyder att sprickan blev större den dagen han avgick.
Media beskylls för problemen, men det är ju verkligen att inte ta ansvar för den ohållbara situation som finns inom partiet. Det är en konstig lösning att vända blicken utåt. Det är ju möjligt att media var skoningslös, men dessa små och stora drev kommer med jämna mellanrum, och många politiker överlever dom, så varför inte Juholt.
Det spelar ingen roll vad man säger om Alliansare och den hårda kritiken mot Socialdemokraterna, så ser politikens villkor ut, och det är inte alltid som jag tycker att media har rätt i det som skrivs, men att skylla en avgång på tidningarna är att inte förstå att man har en fri vilja, och att man kan ignorera det som sägs.
Socialdemokraterna beskyller nu alla andra för problemen, men bryr sig inte om de saker som ligger i deras intresse, och som någon som tröttnat på Socialdemokratisk självgodhet, så har jag faktiskt inte mycket sympati för dem längre. Att vilja ha stabilitet till priset av intern demokrati visar att de inte gör annat än förtjänar sin kris.
Visst kan de vinna val tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men deras krympande parti visar att det knappast var deras egna förtjänst. De är nu så lättstötta och irrationella att de inte vill höra på goda råd. Det enda som de verkar bry sig om är att vinna val nu. Principer kunde man haft innan valet, men nu finns det inget annat som spelar roll.
Synd!
Källor
Artiklar:
DN 1 2 3 4 5 GP 1 2 3 4 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 SVT 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Cirkus Sosse sätter fart igen, och de som vill se ett starkt parti är nog väldigt besvikna, då den kritiserade valprocessen ersätts av toppstyrning av diktaturmodell eller som valet av påve. VU verkar inte förstå att inte ha en extrakongress kommer innebära att man än mindre kommer ha en ledare med stöd inom partiet.
Jag undrar varför man gör detta, då hela partiet skrek efter mer öppenhet och mer intern demokrati. Gör man detta så kan den nya partiledaren redan avsättas till nästa kongress av principskäl. Detta är nog den sämsta intiativet som man kan ta. Om jag var Sosse skulle jag vara rasande!
Demokrati måste få ta tid, och att tycka att VU ska utse en partiledare på egen hand kommer skapa sprickor värre än de man har i nuläget. Det är inte pressen, Allianspartier eller någon utanför partiet. Det är Socialdemokraterna själva som är självdestruktiva och sin egna största fiende.
Källor:
Artiklar:
DN 1 2 3 4 5 6 7 GP 1 2 3 4 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 SVT 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Efter alla dessa kriser verkar det i stället inte som om någon vill ta över oket. Jag kan förstå dem. Efter Mona Sahlin var självförtroendet i botten, men det fanns ett hopp om att det skulle bli bättre. Men nu efter Juholt är det ingen som vill styra upp som det verkar. Det är svårt och jobbigt och för Socialdemokraternas nya partiordförande förmodligen den största utmaningen något haft i den positionen.
Man varnar för en personfixering, och det är sant att ett parti är mer än sin ledning, men samtidigt måste man vara nöjd med sin partiledare eftersom det blir den som för partiets talan. Partiledaren är viktig eftersom man måste kunna lita på den personen och dennes rykte förmodligen spelar mer roll än någon annans.
Det är viktigt att man får ett bra urval av kandidater att välja emellan, och att partimedlemmarna får välja fritt ifrån de som nomineras, så det inte blir som förra gången. Att man känner att valprocessen är öppen leder till att personen som blir vald faktiskt har ett förtroendekapital redan från början. Det saknade Juholt, och eftersom han var okänd innan hade han inte samma chans som Sahlin.
Det är tråkigt att så många som ville innan har fått avsmak av att vara partiledare efter senaste året, men det finns säkert många doldisar inom partiet som skulle kunna göra ett bra jobb. Kanske finns det någon inom partiet som är oväntat annorlunda och kan vända problemen. Men det återstår att se, så klart. Det viktigaste är att få tillbaka självförtroendet.
Men kanske är det inte konstigt att man inte riktigt vill ta över, då partiet har blivit en dokusåpa med snaskiga intriger som rinner ut i pressen.
Källor:
Artiklar:
AB 1 2 3 4 5 6 7 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 EXP 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 GP 1 2 3 SvD 1 2 3 4 5 6 SVT 1 2 3 4 5 6 7 8
