Lärarlegitimationen är redan ett fiasko och den har inte ens trätt i laga kraft. Lärarlegatimationerna ges alldeles för lättvindigt av en underbemannad avdelning, och alldeles för många oseriösa och grundlösa ansökningar glider igenom utan att man har riktigt har några krav på kunskap, erfarenhet eller kvalifikationer.
Proffice har tagit hittat ett sätt att utnyttja systemet till sin fördel, och istället för att öka lärarnas status har man istället lyckas sänka värdet av läraryrket. Men även om förslaget har förstörts av en brist av finansiering, så har också Skolverket del i detta misslyckande som genom att ge en person i Proffice en större roll än vad en person utanför en myndighet borde ha i detta fall.
Detta är ett misslyckande främst för Jan Björklund och Folkpartiet som förlorar i sin starkaste profilfråga, men också för Alliansen.
Källor:
Det är ibland svårt att sätta fingret på vad liberal rättvisa är och var essensen i liberalismen egentligen ligger. De uttalanden som Björklund gav idag om liberalismen är väldigt intressanta, och det kan spegla var liberalismen är idag och vilka som egentligen är liberaler utan att veta det.
De citat som han sprutade ut idag träffar rätt i prick om vad liberalism är, men det är som sagt komplicerat:
Liberal rättvisa betyder inte att alla ska leva likadant eller tjäna lika mycket. Det innebär bara att alla ska ha samma möjligheter.
Lika möjligheter skapar ett friare samhälle, med mångfald. Socialism leder till konformism.
Man måste erkänna att huvuddelen av 1900-talet präglades av socialistiska idéer. Kollektiva lösningar var svar på det mesta. Men i dag är frågor och svar andra. Människor har olika behov och vill inte bara vara delar i ett kollektiv.
Vänstern tycker att skatter ska motverka skillnader och jämna ut allt. Men jag tycker att sjuksköterskan med lång utbildning och mycket ansvar ska mer än undersköterskan med kort utbildning och mindre ansvar ska ha mindre lön.
Det behövs mer liberal arbetsrätt. Dagens är skapad för stora fabriker med löpande band. Utbytbara människor, kollektivism. Verkligheten är annorlunda. Alla är unika. De är inte bara en del av ett kollektiv.
Han passar på att ge en känga till Juholt om att han vill tillbaka till det gamla, och det är sant. Socialdemokraterna har utvecklats till att bli liberaler till stor del även om det socialistiska värderingarna om kollektivism och fördelningspolitik har levt kvar så pass mycket att man inte egentligen kan kalla dem liberaler.
Idag genomsyras samhället av liberalism. Moderaterna har aldrig varit så liberala i sin politik och mycket av konservatismen i Sverige som finns i Sverige står Kristdemokraterna för, men även de är för mer individers valfrihet. Socialdemokraternas största problem är att de ser valfriheten som ett problem, och vill ha frihet som inte blir för mycket.
Där Folkpartiet och Centerpartiet egentligen har misslyckats är i att de accepterar kapitalismen utan reservationer. Det går inte att vara liberal utan att kritiska granska de rika, företag och de andra som har ekonomisk makt. I ett samhälle där man ser människor som jämlikar kan man inte ignorera de skeva maktförhållanden som rikedom kan skapa.
Det är i de frågorna som socialistiserna är mer framträdande i Sverige. Men samtidigt tåls det att påpeka att liberalers definition skiljer sig från socialismen. För socialismen handlar kapitalismen om de som har pengarna och att lösningen är statligt ägande, men för liberaler är kapitalismen en rätt att äga och sköta sin egendom som man vill, oavsett hur mycket pengar man har.
Kapitalismen har ingen ideologi och inget samvete. Det finns vissa saker som marknaden kan lösa, men hur mycket pengar blir oftast det viktigaste. Det är de som gör allt för att tjäna dem är det stora problemet. Det spelar ingen roll om man är rik eller fattig, man kan göra dåliga oetiska val för pengars skull, och oärliga och skadliga sätt att tjäna pengar på måste förhindras av staten.
Detta betyder inte att rikedom i sig är ett problem. Problemet ligger snarare i att de som har pengarna ska behandlas på samma sätt som de som inte har. De som studerar ska inte gynnas av att rikedom finns i familjen. Ska man ha ett samhälle där alla har samma möjlighet, så måste det vara en faktor som man tar på allvar.
Individens frihet väljs före kollektivets, och det är där kommunismen, socialismen, nazismen, fascismen och viss del av konservatismen skiljer sig åt. Liberalismen är den enda ideologi som betonar individens rättigheter. De andra ser kollektivets lycka som viktigare. En individs yttrandefrihet, religionsfrihet eller föreningsfrihet ska inte begränsas oavsett vad andra tycker, och alla ska följa samma lagar.
Jag håller ofta med Folkpartiet om deras grundsyn, men jag tycker inte att de ser kapitalistiska maktförhållanden som ett problem. Där saknas det ambitioner.
Källor:
DN1 DN2 DN3 EXP1 EXP2 EXP3 EXP4 SvD1 SvD2 SvD3 SVT1 SVT2 SVT3
I DN skriver man trots den hårda kritiken mot den svenska skolan att lärarna åtminstone tycker att skolan är bra. Det trots att statistik har florerat som visar att många går ut grundskolan utan de basala kunskaperna som att läsa, skriva och räkna. Kanske beror det på yrkesstolthet.
Jan Björklunds syn på skolan är problematisk. Inte minst för att han lyckas ha fel och rätt på samma gång. Björklund har rätt i att yrket som lärare måste uppvärderas för att fler ska söka in på utbildningar. Han har dessutom rätt i att barn ska undervisas av kvalificerade pedagoger. Men sådana borde kunna bli kvalificerade på mer än ett sätt.
Björklunds stora problem ligger i att det behövs ordning i skolan, och att lärare måste kunna säga ifrån. Men samtidigt får man känslan av att han har för stor tilltro till vuxnas förmåga att vara rättvisa och sansade. En vuxen har sina fel och brister, och att ge en människa auktoritet är problematiskt.
Det finns många skräckhistorier om lärare som inte lyckas leva upp till vad man skulle kunna förvänta sig av någon i det yrket. Jag har själv stött på lärare som är väldigt ovilliga att inse att de har sexistiska regler eller är ovilliga att vara mer till hjälp och svara på frågor. Problemen ligger inte alltid hos eleverna.
Att ha skolk på betygen kommer inte hjälpa och är egentligen värre än ordningsbetygen som fanns i skolorna tidigare. Att någon skolkar och anses störande kan ju bero lika mycket på eleven som på läraren och att endast skriva att en person skolkar är en orättvis makt som en lärare med en dålig attityd kan ha.
Jag har röstat på Folkpartiet förr, men jag är tveksam till att göra det då partiet har en sådan obetänksam ledare som inte har något emot att ignorera remissinstanser för att få som han vill.
Källor:
Artiklar:
DN1 DN2 DN3 EXP1 EXP2 GP SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SVT
Bloggar:
Alliansfritt Sverige / Edvin Alam / Kent Persson / Lars Björndahl / Niklas Dougherty
Björklund vill ha mer fokus på kristendomen, och det kan man väl tycka. Men varför är inte politikerna intresserade av att berätta mer om religionernas historia. Religionerna har påverkat historien, och hur vi har uppfattat oss själva. Men man talar aldrig om religionernas inverkan på kulturen.
Björklund har fel eftersom han vill följa den sedvanliga traditionen att ägna sig åt en religionsundervisning som lockar till tro än egentligen ger kunskap i ämnet. För att få förståelse hur religionen har påverkat historien, och hur påvar och religiös övermakt har styrt och ställt i samhället måste man få mer objektiv religionundervisning.
Vill man ha kunskap om kristendomen måste man sätta den i en historisk kontext.
Jag ska erkänna att jag inte trodde på Björklunds förmåga att övertyga eller ens hans förmåga att hålla tal. Hans sätt att tala är lite svårsmält och han verkar inte som en sympatisk person. Hans tal förvånade mycket eftersom han övertygade mig om sin lämplighetm och att folkpartiet minsann inte är ett enfrågeparti eftersom allt hänger ihop.
Rent retorisk var det inget att klaga på. En avslappnad och vältalig folkpartistisk ledare stod definitivt på scen, och talen från Lars Ohly, Fredrik Reinfeldt och nu Björklund har hållt väldigt hög kvalitet. Reinfeldt förvånade också genom att vara sarkastisk och ypperlig talare.
Kristdemokraterna känner lite att dom blev snuvade när Kristdemokraterna börjar tala om äldrevård, och det kan väl ses som den enda kritiken mot hans tal, och folkpartiets insats den här veckan.
Idealen går mot mer socialliberalism, och att man ska tjäna på att jobba hårt. Poängerna med att “Vänstertrojkan” bekämpar rikedom och accepterar fattigdom så länge den fördelas lika var klockren och för tankarna till Churcill, en av Storbritanniens mest älskade premiärministrar, och hans citat:
“Socialism is a philosophy of failure, the creed of ignorance, and the gospel of envy, its inherent virtue is the equal sharing of misery.”
Ser definitivt fram emot resten av veckan.
Aftonbladet basunerar ut nyheter som egentligen inte är nyheter. Björklund vill precis som de flesta i Sverige skapa lärlingplatser, och har sagt:
– De under 23 ska ha en rejält lägre lön, minst hälften av vad de vuxna tjänar.
Det ar fånigt att han tycker att 23 aringar inte är vuxna. Men faktum är att det har egentligen ar en gratis utbildning som ungdomarna får. Man kan ju jämföra lätt med lånen man får efter att ha pluggat pa högskola och universitet. Då ser det ju inte särskilt illa ut.
En annan poäng som man kan ta av den Boulevardtidning som Aftonbladet är att dom själva har skrivit att facket har ställt sig positiva till lärlingsplatserna eftersom man lär sig något när man jobbar.
Jag kan anse att den har typen av smutskastning ar inte lite fånig. Vänster vill ju att man ska gå på arbetsmarknadsutbildningar utan ersattning mer an den man brukar få ändå.
Annat som man kan lägga marke till ar att Fackens kollektivavtal främjar hög ålder framför erfarenhet nar det gäller lön. Därmed sagt att det inte bara drabbar yngre med stor arbetslivserfarenhet, utan också äldre människor som vill byta karriar,
Det går ocksa att påpeka pa att det finns många socialdemokratiska kommuner som hade en massa sommararbetande ungdomar på en lön som skulle vara oacceptabel i länder som USA och Storbritannien som har minimilön.
Socialdemokratiska Aftonbladet fungerar ju som en megafon i debatten, och då bör det ju vara journalistik som man ägnar sig åt, och inte propaganda.
