Den hårfina yttrandefriheten!

On April 17, 2012, in Mänskliga Rättigheter, by Tobias

En sak som man kan komma till en slutsats om är att yttrandefriheten inte är gränslös. Var gränserna går är alltid under ständig diskussion, och ibland är det lättare än andra gånger att komma till en slutsats. Barnporr och en möjlig rätt att sprida den skulle kunna komma under denna frihet, men få skulle hålla med om att detta är en frihet som inte borde begränsas.

Att kunna skriva om sina åsikter på en blogg innebär inte hellre en gränslös frihet. Jag kan inte uppmuntra människor att begå brott för vad jag anser skulle vara en god sak, och även om en del skriver rasistiska och fördomsfullt så måste dessa hålla sina åsikter inom rimliga gränser.

Det intressanta är då dessa gränser ter sig hårfina, och där går man alltsomoftast en balans. Då blir budskapet viktigare, och det var många homosexuella som kände att Ecco Homo var en fånig utställning med många homosexuella stereotyper, men budskapet var inte mot homosexualitet. Därför var det inte en rimlig begränsning av yttrandefriheten.

Då var det intressanta att vissa ansåg att detta uttryck för religionfrihet var ett hot mot deras religionsfrihet, och det kan jag inte rimligen förstå. Att Jesus med homosexuella gick emot deras syn på kristendom var självklart, men ingen hade tvingat dem att ändra sina åsikter eller ens gå på utställningen.

Idag läser jag att kulturministern skar upp en smaklös kaka, föreställande en svart kvinna som blev omskuren i ett bisarrt jippo. Afro-svenskarna känner sig kränkta, och trots att budskapet var emot omskärelse vill de att hon ska avgå. Det var ju inte ens hon som gjort tårtan.

Jag tror att vi behöver bli lite provocerade ibland. Blev vi inte det, så skulle vi inte ens leva i en demokrati längre.

UPPDATERING: Makode Linde som skapade tårtan menar att det var med flit som han ville visa västs schablonbild av Afrika, inte könsstympning som rapporterats i media. Som en afrosvensk konstnär är det ju ändå komiskt att han har anklagats för det som han ville motverka. Jag gratulerar Linde till all publicitet, och att hans konstverk var en sådan framgång.

Källor:

Artiklar:
DN 1 2 3 4 EXP 1 2 GP 1 2 SvD 1 2 3 SVT 1

Bloggar:
Tokmoderaten

Tagged with:
 

Sluta skylla på pressen och nymedia!

On January 21, 2012, in Socialdemokraterna, by Tobias

Jag är lättat av att Juholt har avgått. Hans personlighet och hans oanade förmåga att gång på gång trampa i klaveret var tröttsam, och det var trist att konstatera att han trots sin retoriska förmåga inte brydde sig om vilka grodor som hoppade ur munnen, bara det lät bra. Det var minst sagt tröttsamt, och till slut fanns det ingenting som pressen hellre skrev om.

Sossar obevekliga i sin narcissistiska tilltro på sig själva förstår inte att Aftonbladet trots att det fortfarande är en Socialdemokratisk megafon ska vara borgerlig eftersom de tröttnat på en Juholt som ställer till mer problem än han löser. Till och med drar man sig inte heller för att kalla Lena Mellin, sin trognaste frände inom journalistiken för förrädare.

Jag blev kallad idag kallad för en “allmänhatande papegojbloggare” av dessa som bara verkar vilja ha tryckfrihet då media granskar någon annan. Det är faktiskt inte genom sympati som man vinner förtroende, och jag har knappast varit en person som hatat Juholt, utan jag har till med berömt honom, och trott att han skulle vara en bra partiledare. Så blev det inte.

Att skylla i från sig på sina politiska motståndare får man inte mycket röster på. Att tro att det är Alliansens fel att deras stöd minskar är ju knappast en förolämning eller något negativt. Detta beror ju helt på vilken sida man står. Detta får istället Socialdemokraterna att framstå som ett demokratihatande och bittert parti. Egentligen är det ju en komplimang till Alliansen och ett bevis för deras egna misslyckande.

Juholt uppträdde med mer värdighet och tog mer stryk utan att låta det bekomma honom på ett sätt som var beundransvärt. I teorin borde han ha klarat att lyfta partiet. Nu bör Socialdemokraterna lära sig av sin fallna ledare, och helt enkelt sluta skylla ifrån sig och ta det ansvaret som Juholt gjorde då han avgick.

En partiledare måste klara granskning, och det var Juholts stora svaghet. Han var liksom inte tillräckligt noggrann i informationen han använde och mycket av hans grodor som jag själv reagerade på har inte varit tillräckligt spektakulära för media att uppmärksamma, men så var det.

Men det Socialdemokraterna behöver göra nu är inte att läsa min blogg eller kritiken som finns i tidningarna. Vid det här laget har de redan insett vad som har varit problemet. De behöver rikta blicken inåt, låta de som vill nominera sig själva och sluta bry sig om vad som skrivs i media. Det spelar helt enkelt ingen roll nu.

Ta er själva i kragen och sluta skylla ifrån er. Inte skyllde Reinfeldt på media, då regeringen hårdbevakades av media och många tvingades av avhopp. Skärpning för fanken, och ta ansvar för era problem.

Källor:

Artiklar:
DN 1 2 3 4 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 GP 1 2 3 4 5 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 SVT 1 2 3 4 5 6

Tagged with:
 

Juholt avgår med stor trolighet!

On January 21, 2012, in Socialdemokraterna, by Tobias

Rykten går att Juholt i enighet med VU bestämt sig för att avgå på senaste krismötet. Ett beslut som är mer än troligt, då partiet har splittrats av att han sitter kvar, och stödet har fallit inom partiet rejält. Att hans avgång krävs av fyra distrikt visar att stödet inte är nog för att Juholt ska kunna fortsätta. Media har inget förbarmande, och ser honom som en vandrande nyhetsmaskin.

Juholt kallar till presskonferens i Oskarshamn på lördag eftermiddag, och det är svårt att se hur det kan vara något annat som han vill berätta, då han tar av sin lediga tid för att kalla in pressen. Den underliga konferensen sa Jämtin att Socialdemokraterna var i sin djupaste kris någonsin. Håkan var inte med, men hon intygade att “vi har fortfarande förtroende för honom”. Vilka vi?

De som fortfarande stödjer Juholt vill peka på att Kristdemokraterna balanserar på Riksdagsstrecket, men deras kris är liten i jämförelse. De är ett parti som visserligen har förlorat stöd, men de har ingen splittring inom partiet och inte en partiledare utan förtroendet som krävs för att partiet ska fungera.

Men krisen är ju djupare än Juholt, och det är problematiskt att han avgår. Hur ska man välja en ny ledare? Deras kris började i och med hur Juholt valdes. En process som kritiserades starkt inom och utom partiet. Det Socialdemokraterna måste välja är någon som dom litar på, och gärna så demokratiskt som möjligt.

En svag opposition är en förbannelse i en demokrati. En stark oppossition krävs, men Socialdemokraterna vet inte hur man gör, och det är väl där problemet egentligen ligger. Hur detta ska lösas kan vi inte ens gissa, men det måste finnas ett sätt. Det är trist att det blir så här, men man kan inte ignorera denna förtroendebrist länge till.

Idag lider jag med Socialdemokraterna och hoppas det ska vara slut på deras partiledarproblem till valet. Jag skulle bli förvånad om han inte avgick. Jag kan intyga att det är ett dåligt tecken, då politiska motståndare tycker synd om ens parti och beklagar att de inte bildar en starkare opposition

Källor:

Artiklar:
DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 EXP 1 2 3 4 5 GP 1 2 3 4 5 6 7 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 SVT 1 2 3 4

Bloggar:
Högbergs Tankar / Mikael Andersson

Fler distrikt kräver öppet Håkan Juholts avgång, och VU säger att han får sitta kvar. Förtroendet finns fortfarande kvar, säger Jämtin. Krisen i Socialdemokraterna har ingenting med mig att göra, menar Juholt, men nu mer än någonsin splittrar han hela Socialdemokraterna, och det utan den minsta uns av självkritik.

Splittringen är nog det värsta som kan hända Socialdemokraterna i detta skede. Att ha en partiledare som leder till ett internt krig där målet är att avsätta honom borde vara det sista Sossarna borde vilja. Men här står de med förtroendet i botten, och menar att en partiledare som inte många har tilltro till ska sitta kvar.

Juholt förpassas till exil i Oskarshamn, och Socialdemokraterna försöker sig till damage control. Detta efter en utvilad Juholt kom tillbaka och lät groda efter groda hoppa ur munnen. Ett faktafel kan väl alla göra, men konsekvent och utan minsta självkritik kasta ut osanningar och halvsanningar om annat.

Att gå ut och visa splittringar på detta sättet verkar trots allt vara det enda sättet att protestera som det verkar. Det visar på att Socialdemokraterna är en strukturell katastrof. Fortsätter det så här så kommer det dröja länge innan Socialdemokraterna kommer lyckas sitta i regeringsställning igen.

Hur ska de ens kunna styra ett land om de inte ens kan hitta en ledare som inte totalt splittrar partiet? Som underhållning eller som Shakespeare-tragedi funkar det, men inte som ett politiskt parti. Den djupaste krisen i Socialdemokraternas historia, menar Jämtin. Men detta verkar bara vara början.

Et tu, Brutus?

Källor:

Artiklar:
DN 1 2 3 4 5 6 7 EXP 1 2 3 4 5 GP 1 2 3 SvD 1 2 3 4 5 6 7 SVT 1 2 3 4 5 6 7

Bloggar:

Anybody’s PlaceHögbergs Tankar / Mikael Andersson

Tagged with:
 

Om Juholt avgår som tre distrikt nu kräver. Vad händer då? Finns det ett alternativ till Juholt eller ser vi mer kriser då det inte finns en arvtagare. Det bristfälliga partiledarvalet pekar mot mer kaos och hopplösa komromisser som leder till ännu en Mona Sahlin eller Håkan Juholt som ingen egentligen ville ha från början.

Sosse-adel brukar man kalla denna typ av nepotism, men nu, precis som Juholt tog över finns det ingen som har tillräckligt stöd i ledningen för att ta över efter att blivit utpekad som nästa arvtagare. Hela valprocessen tillåter inte ett fritt val utan kräver att alla är överens. Kongressen godkänner kandidaten. Det är demokrati a’ la Kuba där kandidaterna måste godkännas av de som har makten.

Media pekar ut kandidaterna som är möjliga idag, och pekar på gamla favoriter som inte valdes förra gången och som inte ens fick chansen på grund av nitiska distrikt. Detta är intern demokrati då den är som sämst. Ett demokratiskt underskott i ett av de partier som förespråkar den överallt utom inom partiet.

Se på hur Vänsterpartiets kandidat valdes istället. Det är väl så det borde gå till. De som vill kliver fram, istället för att distrikten desperat letar kandidater, och sedan får de kämpa för posten i media och på kongressen och de som är partimedlemmar får välja. Då kanske vi äntligen ser ett slut på denna ökenvandring.

Det räcker helt enkelt inte med att Juholt avgår!

Källor:

Artiklar:
DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 EXP 1 2 3 4 GP 1 2 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 SVT 1 2 3 4 5 6 7

Jag kommer ihåg skandalerna runt den första Alliansregeringen och hur politiska motståndare som då gottade sig åt skandalerna nu tycker att man ska rikta mer uppmärksamhet mot politiken än tarvliga skandaler. Så enkelt är det tyvärr inte när det gäller en partiledare.

Jag förstår att många vill redan kasta Juholt överbord och medan detta händer så börjar det stora myteriet. Till och med råttorna skulle fly skeppet om det nu fanns några. Till och med Juholts assistent har tröttnat på mediahetsen och har tagit en time out, stackarn.

Juholt menar att han kör på som vanligt, och man kan ju verkligen undra varför han isf gömmer sig på okänd ort och låter sin assistent trakasseras av journalister utan skrupler. Man kan utan tvivel förstå varför förtroendet sinar i Synovates undersökning.

Men allt är inte ett totalt mörker för Socialdemokrater som känner sig arga och förtvivlade över att associeras med denna soppa. Kanske kan man inte se det för tillfället, men det kunde ha varit så mycket värre.

Första fördelen är att nästa val ligger flera år in i framtiden, så om man så bestämmer sig för att byta ut partiledaren, så är det ingen brådska att ta beslutet inom en snar framtid. Men samtidigt vill man nog att han ska avgå innan mer av skandalen nystas upp.

Andra fördelen är att trots väljarna kan vara oförlåtande i skandaler, så kan många se skillnad mellan parti och person, så det som kan skada partiet mest är att ge ett oreserverat starkt stöd till Juholt. Därmed en skandal som väljarna kan ha att komma över, men det kräver att Juholt avgår.

Tredje fördelen är att han inte hunnit att bli starkt associerad som socialdemokratisk ledare, och detta betyder hans skandaler inte får lika stort och destruktivt genomslag som om han hade varit en etablerad och stark frontfigur.

Källor:

Artiklar:
DN 1 2 3 4 5 GP 1 2 3 SvD 1 2 3 4 5 6 SVT 1 2 3 4

Bloggar:
Högbergs Tankar / Jinge / Magnihasa / Marios Blogg / Röda Malmö / Svensson / Thomas Böhlmark / Tokmoderaten / Zac’s åsikter

Tagged with: