Dagens statistik i DN:s undersökning visar att arbetslösheten ökat mest i blåa kommuner, och det är inte bra. Ska detta användas som propaganda då? Det finns ingen del av undersökningen som visar vilka kommuner som har högst arbetslöshet utan bara hur mycket den har stigit. Om en kommun har haft 20 % arbetslöshet och legat på en jämn nivå, så ser statistiken bättre ut för den kommunen.
Andra faktorer spelar också in i skapandet av jobb. Inte minst vilka kommuner som ligger angränsande och hur mycket tillväxt som finns i dem. Vissa kommuner har ju större problem än andra att få företag att etableras, och detta är också en faktor. Vissa kommuner kan ha ett stort företag som helt enkelt gått i konkurs och det har inte politiker någon makt över.
Den här statistiken visar att det finns ett samband mellan att kommunen styrs av Alliansen och högre arbetslöshet, men den har inte bevisat att orsaken ligger hos politikerna. De glada röda hoppar av lycka av undersökningen, men egentligen säger den ingenting eftersom kommuner inte existerar i ett vacuum.
Källor:
Det är mycket tal om att hur riskkapitalbolagen är farliga för kvaliteten inom vården. Det har blivit en ideologisk fråga utan en egentlig substans. Att vanvård och missförhållanden sker inom offentligt driven vård är irrelevant och man bryr sig inte längre om fakta om man är en vänstermänniska till vänster om vänster.
Socialdemokraterna eller Miljöpartiet är ju egentligen inte mot vinst till hundra procent, så det är inte konstigt att man attackerar riskkapitalbolag och menar att det är dom som förstör vården, men än så länge är det bara Carema som har blivit uthängda och man ägnar sig helt åt att inte säga att privata ägare ägare är okej, men inte riskkapitalbolag.
De som vill förbjuda vinster kommer inte hitta en majoritet i Riksdagen, och i nuläget är det svårt att veta om denna majoritet ens finns inom Socialdemokraterna, så debatten om riskkapitalbolagen är ganska meningslös eftersom man inte kan eller vill förbjuda det privata ägandet. Hela debatten om detta är därför meningslös.
Kritiken mot Carema är berättigad – men generella ekonomiska ”sanningar” får inte etableras utifrån ett enskilt fall, skriver Henrik Jordahl och Joacim Tåg (i SvD), Institutet för näringslivsforskning.
Borg försöker styra debatten mot att man bör täppa igen möjligheterna att undvika att betala skatt, och även om alla kan samsas om att det är en viktig fråga att bekämpa skattebrott, så är det knappast en fråga som gör att vården blir bättre. Det är en kvantitetsfråga, och inte en kvalitetsfråga.
Men det finns en del av debatten som till stor del blivit ignorerad. Anställda ska inte vara rädda för att bli sparkade, då de anmäler missförhållanden. Det är lättare att dölja vem som är en whistleblower om arbetsplatsen är liten, och dessa personer ska inte straffas för att de har ett civilkurage.
Lex Sarah är felbart eftersom även om det är bra att man anonymt kan göra en anmälan, så finns det inget som säger att man kommer göra det ända, och att bara hota med att straffa de som inte anmäler betyder att man skapar en rätt kass situation för människor som förmodligen inte vågar.
I Storbritannien ligger man före på detta, och man ser det som ett felaktig uppsägning somarbetsgivaren kan bli tvungen att betala dyrt för. Ersättningen består även till del av förlorad lön, men det finns en skyldighet av den anställda att endast gå ut i media om inget annat alternativ finns efter att ha talat med arbetsgivaren och korrekt myndighet. Detta täcker allt från olagligheter till vanvård.
Det finns ingen annan lösning om man vill förbättra vården än att ge de anställda mer skydd och bötfälla de företag eller personer som är orsaken till problemen. Det är bra att Lööf talar för ersättning för de som blivit vanvårdade. Företag känner bara av smärtan i plånboken.
Hur ska det bli bättre av att de som sitter inne med informationen inte träder fram?
Källor:
Artiklar:
DN 1 2 3 4 5 6 7 EXP 1 GP 1 2 3 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 SVT 1 2 3
Med en krisande Socialdemokrati och krympande småpartier i Alliansen har inte Moderaterna precis arbetat hårt för att öka sin popularitet. Istället verkar det som om ju mindre de gör, desto mer växer de. Att de inte har rättat till sina misstag under sin första mandatperiod i regeringställning visar att de tappat fokus.
Alliansen är i ett problematist skede och fast än jag kan se nödvändigheten i deras reformer, så behöver de ändå ta tag i de problemen som har fått dem att uppstå. Första steget vore att rätta till problemen med sjukförsäkringen som varit lyckad, med har fått många att ramla mellan stolarna. För att detta ska hända, så måste de finna en blocköverskridande lösning.
Ett annat problem är att A-kassan kostar så mycket att många har lämnat A-kassan, och det ligger inte i statens intresse att färre bidrar till ett sådant system som ger folk mer pengar och köpkraft, medan det kostar staten mindre. Ur ekonomisk synpunkt är det lika viktigt som att bekämpa fattigdomen.
Sedan saknas det konkreta ideer, och man kan ju undra var ambitionerna som fanns innan har försvunnit. Det största problemet var förra mandatperioden att man genomförde förändringar alldeles för snabbt och utan att vara tillräcklig kritisk eller lyssna på de råden som oppossitionen gav.
Läser man de Moderata bloggarna saknas ideerna och man pratar om principer och utopier på samma sätt som Juholt blev kritiserad för att han gjorde inte minst i denna blogg. Det talas om frihetliga initiativ, och visst har en friare alkoholpolitik varit välkommen, men de stora frågorna verkar inte finnas på programmet.
Hittills har det största beslutet som tagits varit en uppgörelse om friare invandring med Miljöpartiet, men det påverkar ju inte gemene man. Kanske är detta på grund av en krisande Socialdemokrati, men det ursäktar inte ett slappt och menlöst statsbärande parti. Nej, man ska inte vinna stöd genom att vara inaktiv och överskugga sina samarbetspartier.
Källor:
DN 1 2 3 4 5 6 GP 1 2 3 4 SvD 1 2 3 4 5 SVT 1 2 3 4 5 6 7 8
Miljöpartiet har länge vidhållit att de är ett parti som står utanför blocken, och har varit sedd som en outsider i samarbetet med Socialdemokraterna i regeringsställning där man sett uppgörelser som kohandel inom sossarna, och att man numer menar att Mp är en onaturlig samarbetspartner Alliansen är mer baserad på en rädsla att släppa ifrån sig makten.
Nu diskuterar Mp om de skulle kunna bilda regering med Moderaterna och det har gjort många upprörda, men om de ska förbli sanna mot sig själva och befinna sig där i mitten på riktigt måste de vara öppna för det. Det är inte en ny tanke och de har försökt förut 1998 och 2002, men då var det Centerpartiet har sagt nej båda gångerna.
Miljöpartiet har länge anklagats av Vänsterpartister att vara ett borgligt parti, men deras samarbete med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skulle väl snarare tyda på att de är ett vänsterparti. Det har ju inte existerat ett större samarbete med Alliansen på riksnivå att bevisa motsatsen.
Att Mp länge har försökt att bevisa att de ligger i en politisk mitt har synts i deras retorik och ovillighet att använda fula grepp i debatten rent generellt. Som parti har de inte haft problem att kritisera varken till höger eller vänster, men detta betyder inte att de hattar fram och tillbaka.
Om Miljöpartiet skulle lyckas att komma in i ett djupare samarbete med Alliansen skulle de bevisa att de är ett brett parti och därmed få den tillväxt som de vill. Men detta betyder att de måste fortsätta våga vara obekväma. Men som det ser ut nu räknar jag dem som en del av vänsterblocket.
Källor:
DN1 DN2 EXP GP SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SVT1 SVT2
Blockpolitiken har blivit hårt kritiserad, och inte minst på denna blogg. Nu ser vi att flera ledande Centerpartister vill ha slut på Alliansens samarbete och skapa allianser över blockgränserna istället. Något som borde glädja Socialdemokraterna, men ett sådant samarbete kan bli svårt då många centerpartister inte kan se ettt samarbete med Miljöpartiet.
Skulle en regering mot förmodan bildas i mitten skulle den bildas med Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Folkpartiet och Centerpartiet. Detta kommer nog inte ske eftersom den finns en friktion mellan dessa som är för stor, och det kan vi ju tacka både Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och deras vilja att svartmåla sina motståndare.
Det verkar istället som ett mer komplicerat politiskt läge om de ledande centerpartister fick som de ville och bröt sig loss från Alliansen. Kanske man istället skulle satsa mer på en egen politik och använda Alliansen som en arena för att kunna genomföra den. Annars säger man tack och adjö till det inflytande man haft.
Källor:
Artiklar:
DN EXP GP SvD1 SvD2 SvD3 SVT1 SVT2
Bloggar:
claescrantz / Hans Åberg / Högberg / Motpol / Böhlmark
De största problemen med Regeringen har inte varit att deras förslag är dålig utan att de ofta har genomförts hafsigt. Då man gör en sådan stor förändring som de gjorde med sjukförsäkringen är det egentligen konstigt att man inte lyssnade mer på kritik från ens socialförsäkringsministern.
Själva förändringen som den var tänkt var egentligen baserad på en bra ide, men det var detaljerna som ställde till det. Det finns så mycket som verkar bra på pappret, men är problematiskt i verkligheten, och det är på sätt och vis konstigt att man inte insåg det efter sina tidigare misstag då man inte lyssnade på instanserna.
Problemet kanske ligger i att man i Alliansen känner att man har mycket att bevisa då det finns mycket fördomar om högerpolitik i Sverige, men det luckras ju upp mer och mer. Det är arrogant av Socialdemokraterna att antyda att de aldrig har gjort misstag av ideologiska skäl själva. Det borde väl alla förstå att det inte är sant.
