Det är svårt om inte omöjligt att påverka andra länder om man inte lyckas att få andra länder med sig i sanktionerna. Speciellt om man är så geografiskt avlägsen som Sverige är till Etiopien, och om EU skulle ställa sig bakom detta så skulle kraven säkert få mer tyngd, men det hela är mer komplicerat.
I internationell lag finns det en princip av respekt för andra länders suveränitet och rätt att stifta egna lagar, och där är det egentligen skon klämmer. Sverige kan utan problem utlösa en diplomatisk kris med Etiopien, sluta att ge bistånd och förtala hela deras land, men i grunden och botten behöver de inte lyssna alls.
Man skyller på Bildt och menar att han ska ta en hårdare ton, men sanningen är att han är lika maktlös som alla andra som inte styr Etiopien. Att EU skulle välja att fördöma behandlingen av de svenska journalisterna kanske sätter mer press på regimen, men de kan ändå välja att ignorera all kritik.
Kanske är det så att man vill tro att det finns en chans, men som åren av de fruktlösa försöken att befria Dawit Isaak visat är att andra länder inte behöver lyssna, och att tyvärr så finns det många begränsningar för vad man kan göra för att förändra andra länders policy, och det spelar ingen roll hur orättvist man tycker att det är.
Ibland är det väl ändå vanvettigt vad människor gör för att känna sig attraktivare, och jag skulle nog tänka två gånger om jag skulle övervägt att operera in bröstimplantat. För det är ju inte bara kvinnor som gör det för att slippa att vara plattbröstade utan män som vill ha bröstmuskler gör det också.
Jag kan faktiskt förstå de som gör en skönhetsoperation eftersom de har något i sitt utseende som de känner sig obekväma med som en krokig näsa, för små/stora bröst, för liten penis och så vidare. Själv är jag nog inte villig att riskera min hälsa för att få se och känna mig lite attraktivare.
Det har nu visat sig att kvinnor som opererat in vissa implantat har blivit sjuka av dessa främmande objekt i kroppen. Kan man verkligen tycka att det är värt risken att bli sjuk för ett par schyssta rattars skull? Det finns alltid de som känner att deras platta bröst är nog orsak oavsett riskerna.
Turerna kring SAAB är inte slut än verkar det som, men nu ter sig till och med Müller ha gett upp. Efter att närmast mirakulöst klarat sig så länge med kineser som förbehållningslöst pumpat in pengar i företaget, så står åter de SAAB-anställda och väntar på lön. SAAB är inte längre ett krisföretag, det är ett biståndsprojekt.
Juholt menar att det är regeringen som har varit problemet med det krisande SAAB, men det är säkert få företag som fått så många andra chanser och intressenter, och ju mer han pratar, den där mustaschnissen desto löjligare ter han sig, och man kan ju undra vad Sossarna hade räddat företaget med. Den kinesiska taktiken verkar ju hur som helst inte funka.
Nä, nu räcker det. Tvinga SAAB i konkurs. Det är ingen som orkar ge sig in i förhandlingar längre. Facket sätter ju till och med krokben. Vad är det för meningen då arbetarnas representanter bryr sig mer om bästa villkoren än att ha ett jobb. Dra ur pluggen och injicera SAAB med dödskyssen som företagen behöver för att stoppa allt onödigt lidande.
Källor:
Vänsterpartiet röstade emot allt nytt i fördragförslaget precis som Sverigedemokraterna. Det är rätt egoistiskt och kortsiktigt att hellre se Euro-samarbetet krackelera eftersom man är så emot det att man hellre ser en andra finanskris som slår mot Sverige så väl som resten av Europa.
Detta betyder inte att Sverige inte kan säga nej till vissa delar av detta förslag, men att blankt säga nej eftersom man tagit en dogmatisk ståndpunkt är knappast ett konstruktivt drag. Pragmatisk har ofta använts som ett skällsord inom partiet. Men att vara realist är inte så fult som man kan tro.
Sverigedemokraterna delar EU-hatet med Vänsterpartiet, och det är ändå det närmaste Sverige kommit till fri invandring. Vänsterpartiet brukar ju klaga och mena att Alliansen driver en Sverigedemokratisk politik, men oavsiktligt ligger de nu närmare deras politik än de förmodligen vill.
Källor:
Mobiltelefån?
Juholt fortsätter att påminna oss om att Socialdemokraterna har en förtroendekris till sin partiledare. Juholts hurtighet gränsar oftare till ren galenskap, men nu har ju äntligen lyckats komma med något konkret som vi faktiskt kan diskutera istället för hans generaliserande raljerande tal. Han vill nämligen att mobilnätet ska täcka 100 procent av Sverige och att apoteken ska tvingas till att ha medicin tillgänglig för sina kunder inom 24 timmar.
Ett förslag är bra och ett är dåligt. Det ena är bra eftersom det är realistiskt och faktiskt kan lösas med små ekonomiska medel. Det andra är dåligt eftersom man inte kan reglera marknaden på det viset utan att det leder till problem för kunderna som trots att man inte tror det inom Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är del av marknaden.
Först det dåliga med det Juholt föreslår, och det har nog mer med geografi än något annat att göra. Det är ju klart att man inte kan bygga ut mobilnätet till 100 procent i Sverige. Stor del av Norrland har ju knappt människor som skulle kunna använda sig av nätet, och det skulle leda till stor ökning av priser.
Nu, skulle det väl marginellt vara populärt bland de som inte har mottagning, men när det kommer till att betala räkningarna kommer alla vända sig mot Juholts förslag, och säga att det var korkat redan från början. Men han tänkte inte så långt, och det är klart att han kommer göra Socialdemokraterna mer impopulära om han får som han vill.
Det mer realistiska förslaget var att apoteken ska tvingas att tillgodose sina kunder med receptbelagd medicin inom 24 timmar. Detta har ju en lösning, och man kan leverera sådan saker inom loppet av en dag. Det är knappast omöjligt och kan lösas med att ha en leverantör som ger dagsleveranser som alternativ.
Vad som däremot skulle kunna påpekas är att viss medicin som relaterar till en ovanlig åkomma inte borde räknas in i dygnsregeln eftersom det skulle vara omöjligt att få tag på alla medicin eller ha den på lager hela tiden. Men en realistisk regel skulle vara att man får den inom loppet av några dagar.
Men kommer detta vara snabbt nog, och kommer inte kunderna hellre gå till andra apotek för att få tag på medicinen på en gång. Vore inte då det bästa att man hade en databas där apoteken och läkare skulle kunna se om medicinen fanns på lager hos andra, och att de måste göra det.
Det krävs nog att man tänker igenom förslaget istället för att populistisk skrika att marknaden ska reglera. Man måste fråga sig hur mycket det kommer kosta, vem som ska betala och om de stjälper eller hjälper genom att skapa en sådan reglering. Regleringar löser inte alla problem, ibland skapar de istället nya.
Källor:
Artiklar:
DN 1 2 3 4 EXP 1 2 3 4 5 6 GP 1 2 SvD 1 2 3 4 5 SVT 1 2
Bloggar:
Den Hälsosamme Ekonomisten / In Your Face / Mikael Andersson / Pezster / Thomas Böhlmark / Tokmoderaten / Tommys Tankar
Sarkozy och Merkel har lösningen på problemet på eurokrisen, tror de. Allt som krävs är en fördragsförändring, men förra gången man genomförde en sådan förändring tog det åratals och flera länder drog ut på det. Det faktum att alla medlemsländer måste ställa sig bakom förändringarna, och att många länder ställer sig kritiska visar på problem.
Men det här är inte en provision som är menad att få länder att få sin ekonomi i ordning utan snarare har detta meningen att undvika att detta händer igen. Det som krävs är vad problemländerna redan gör, men det kommer inte vara alltför lätt för Eurozonen att komma på fötter igen.
Något som kommer förhala förhandlingarna om de nya förändringarna skulle vara att de länder som har problem inte vill ha mer problem och sanktioner som kommer tynga ner ekonomin mer. Detta kommer knappast vara enkelt.
