Ett av de karaktäristiska dragen av Kinas styre har varit dess ideologiska ateism. Trots att jag inte på något sätt ser ett starkt religiöst inflytande som utslutande gott är det en seger för rätten till sina egna tankar, moral och tro. Men eftersom Kina fortfarande är en diktatur förblir hoppet om demokrati vekt.
I skuggan av folkmorden av buddhistiska munkar i Tibet är det knappast en hoppfull bild som målas upp av ett Kina där staten kontrollerar missionerandet och inte tillåter egna uttryck av sin religion. Men trots det har de kristna växt till en okontrollbar storlek, och det är inte konstigt i en stat med så stor befolkning.
Vi intygas att Sverige inte har blivit farligare, och som vi har kunnat se sen 11 september så händer det inte särskilt många terroristattacker och att rädslan för dem var oerhört överdriven efter WTC. Man kan förstå att människor reagerar så efter en sådan attack. Men att skylla på etniska grupper för vad vissa gör är att förvänta att alla har samma åsikter.
Sverigedemokrater kallar detta för islamisering trots att det knappast har en annan karaktär än vanlig religiös fundamentalism, och att kalla det för islamisering är att gravt förenkla problematiken. De radikala muslimerna ser knappast alla muslimer som sanna muslimer och vänder sig mot sina egna. Det går inte minst att se i attackerna mot Pakistan där man för en hård linje mot terrorism.
I USA har man också problem med terrorister som är radikala kristna. De försöker istället spränga abortkliniker och bekämpa den judiska influenser, och att det inte händer i Sverige är för att det utvecklats en stark ateistisk tradition. I Sverige diskuteras inte religiösa värderingsfrågor på samma sätt och demokratiska värderingar har blivit viktigare.
USA står i starkare opposition till Islam eftersom deras självbild är som ett kristet land, och inte ett multikulturellt som man skulle kunna förvänta sig. Att Sverige skulle bli ett terroristmål var därför oväntat eftersom Sverige inte motiveras av religiösa motiv i samma utsträckning och har inte en interventionalistisk syn på utrikespolitik.
Islamisering är egentligen ett ickeproblem då den inte säger vilken typ av muslimer som den fostrar och om den ens skulle vara radikal. Lever man i en demokrati och anser sig vara en demokrat så kan man ha radikala åsikter utan att förespråka radikala metoder för att utrycka dom eller skada andra människor.
När man framställer anhängare till en religion som ondskans hantlangare utan att se att de är individer, så skapar man just de radikaler och extremister som man säger sig vilja bekämpa. Att tala om islamisering är ett abstrakt begrepp utan särskilt mycket underliggande fakta utan mer som ett verktyg för att uttrycka illvilja, då det antyder att alla muslimer är potentiella terrorister.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 GP1 GP2 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4
I ett samhälle med fri information minskar människors tro på religionen som en moralisk kompass. En dikterad verklighet blir öppen för individers tolkning av världen, och i detta blir även en religiös människa sekulariserad, då man inte längre litar på att religioners inflytande i varje aspekt av livet kanske inte alltid är av godo.
De som står emot sekulariseringen av samhället blir oftast kallade traditionalister, men i skuggan av sina religiösa föregångare är de mer radikala och ortodoxa än traditionella. Men den yngre generationen är oftast den som ses som förlorad. Men trots detta verkar det oftast ske en utveckling framåt än ett samhälle i förfall.
80-talisterna är misstänksamma mot det som kallas traditioner, och låter inte bli att ifrågasätta det som försvaras med att det alltid varit så. Om det är något som historien visat oss, så är det att förändring är oundvikligt. Att hitta bevis för denna universiella sanning behöver man inte söka sig långt.
Dagens religiösa är annorlunda då dom oftast känner att deras tro är nog, och att den organiserade religionen står utanför det som dom ser som sin gud, gudar och/eller tro. Att gå till kyrkan eller att tala med en präst känns överflödigt, och att manifestera sin tro känns onödigt.
I det sekulariserade samhället har tron blivit allt mer privat och mindre uttryckt i kollektiva sammanhang.
Det verkar som om opinionsmanin håller i sig, och det verkar som om Alliansen inte längre är ledningen. Men att valet inte är avgjort än behövs väl inte påpekas efter detta valet. Det är ju knappast så att förändringar inte sker, och att Socialdemokraterna och Miljöpartiet står inför ett byta av partiledare/språkrör indikerar att opinionen kan svänga kraftigt.
Men småpartierna i regeringen står knappast inför en lätt uppgift om dom vill profilera sig i skuggan av Moderaterna, och att man strategiskt i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet påpekat att Moderaterna har en viss ledande ställning. Men man kan ju fråga sig om det var så annorlunda i deras egna samarbete.
Det är klart att de mindre partierna får mindre inflytande. Men om man ser till samarbetet så har det fungerat bra för alla har fått sagt sitt. Det dåliga är att partierna har blivit mer toppstyrda. Fast det är ju så svensk politik länge har fungerat, och det har ju knappast förändrats.
Det är ibland fascinerande att förläggare kan lägga ner många miljoner som ges till en person trots att andra kommer skriva en boken. TT i sin vanliga egendomlighet menar att han får pengarna för sin självbiografi som han menar i samma artikel att han inte kommer skriva själv. Underligt att TT inte vet skillnaden mellan en självbiografi och en biografi.
Denna typ av biografi är oftast det som kallas “authorised biography” på ren engelska eftersom personen som boken handlar om kan styra innehållet och är delaktig i processen trots att han eller hon inte skriver boken. Det är inte särskilt konstigt att man betalar så mycket pengar då amerikaner och britter gärna läser biografier.
Det visar sig att när amerikanerna försöka bekämpa Assange, så växer intresset runt honom och Wikileaks. Det verkar ju onekligen som om dom inte vet hur dom ska hantera dessa “problem”, och att man ser ett granskande av stater och deras institutioner som ett hot säger mer om hur man ser på sina medborgare.
Svenskar är universialister. Vi tror att de mänskliga rättigheterna är något som kan funka i vilket land man än bor i. Vi tror inte på ursäkterna att det ett västligt ideal som inte kan implimenteras i länder som Kina, Vitryssland, Nordkorea och Iran. Att påstå något sådant är i det närmaste absurt.
I västvärlden kan man alltför ofta konstatera att vissa mänskliga rättigheter inte respekteras lika mycket som andra. Trots att det finns ett totalförbud mot tortyr använder sig Storbritannien och USA av dessa metoder. Storbritannien urskuldar sig med att förhindra människor att sova, utsätta dom för höga ljud och förnedrande behandling inte är tortyr trots att detta är totalt förbjudet. Det är helt enkelt inte allvarligt nog.
I Iran å andra sidan menar man att de mänskliga rättigheterna är ett västerländsk ideal som inte kan förverkligas i deras land eftersom deras kultur är alldeles för annorlunda. Man menar att de rättigheter som man talar om i väst tar alldeles för mycket hänsyn till individen och inte samhället och familjen.
Man kan ju konstatera att många av de idealen om frihet är baserade på liberala ideer. Men hur kommer det sig då att Sydkorea och Japan som är asiatiska länder klarar av att leva upp till en demokratisk standard. Man kan ju också fråga sig hur Turkiet, Israel, Libanon och Tunisien kan ha demokratiska ideal om dom har andra dominerande religioner.
Historisk sett kan man ju se att västvärlden inte har levt upp till dessa mänskliga rättigheter vid många tillfällen. Nazityskland, Chile, Spanien och till och med Sverige har under det tidigare århundradet brutit mot de mänskliga rättigheterna, och orsaken till att dom kom till var just för tiden under Andra Världskriget då man ville förhindra att det som hände skulle kunna hända igen.
Varför skulle resten av världen vara så annorlunda? Skillnaden mellan öst och väst är inget annat än en taktik för att förhindra förändring. Man kan ju fråga sig varför dessa länder i FN om dom avfärdar dess ideer i konventionen som obetydliga och intressanta.
Mänskliga rättigheter är alltid en pågående diskussion, och det är bra ideal för att skydda individen från att staten inskränker på rättigheter. Att det finns oberoende organisationer som tar på sig detta är bra för alla för om det är något som historien visat så är det att inget land allti följer dom.
Källor:
Boston DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 GP1 GP2 GP3 Guardian SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4 SVT5 SVT6 SVT7 SVT8 SVT9 SVT10
