Det är väl inte särskild stor hemlighet att när många talar om skillnaden mellan kvinnor och män, så tar man gärna och totalt ignorerar allt vad jämställdhet heter. Idag är det inte särskilt stor skillnad, då man talar om att skolflickor stressas av höga krav, och min tanke är snarare varför inte killarna bryr sig mer.
Det är en väldigt intressant läsning att läsa Högskoleverkets årsrapport som pekar på att män snarare missgynnas i skolan, snarare än de flickor som nu känner sig så stressade:
Antalet antagna utan tidigare högskolestudier var närmare 67 000 hösten 2009, vilket är en ökning med 30 procent jämfört med höstterminen 2008. Av dessa var 57 procent kvinnor och 43 procent män.
Om den där visionen om 50 % kvinnor i styrelserna ska ens ha något värde i mina ögon. Rapporten visar att fler kvinnor än män också tar examen. 20 % mer kvinnor uppges ta examen i större utsträckning än män, och eftersom lönebildning och utbildning till viss del hänger ihop så kan det inte ses som en tillåten diskriminering.
Javisst, att man engagerad bör hänga ihop med att komma in på en bra utbildning, och att man egentligen bara har sig själv att skylla om man inte tar den chansen. Men jag tror inte att feministerna skulle acceptera den förklaringen om det handlade om kvinnor.
Debatten har för länge dominerats av en icke-bevisad tro på att skolan är utformad på ett sätt som gynnar pojkar. Hur kommer det sig då att dom går ut med sämre betyg, och i mindre utsträckning söker sig till högre utbildningar.
Visst är det ett problem att många killar idag misslyckas med skolan. Men det är ändå fortfarande så att killar får mer utrymme i klassrummet, mer hjälp och mer av lärarens tid. Så kanske ligger inte problemet i skolan. Kanske är det snarare det omgivande samhällets macho-normer som rimmar illa med att sitta stilla, läsa läxor och lära sig det man behöver för att få bra betyg. Visst ingår det väl till viss del i skolans uppdrag att motverka negativa normer som detta men med tanke på hur extremt mycket starkare intryck unga tar av tv-spel, filmer och andra medier är det nog snarare dessa du bör ge dig på. Inte skolan eller feministerna. Och med tanke på att kvinnor (som du säger) lyckas bättre med universitetsstudierna (sedan ganska många år tillbaka) är det ju ännu märkligare att de trots det är så underrepresenterade i styrelser och på andra höga positioner, så den kampen är definitivt inte över. Att kämpa för att unga killar ska lyckas i skolan är dock också viktigt och jag känner ingen feminist som motsätter sig det.
Undersökningar om att killar och tjejer får olika mängder uppmärksamhets har testats, och tjejer tyckte inte om att dom fick lika mycket uppmärksamhet. Jag känner ingen feminist som tycker det är viktigt att diskutera heller. Jag tycker man överdriver vikten av att finnas i styrelserummen, och jag undrar varför man inte tycker att det är lika viktigt att män ska få samma chans på kvinnliga områden som också domineras av stereotyper. Jag undrar om det inte ibland är så enkelt att kvinnor och män helt enkelt inte intresseras av vissa yrken, och at det därför finns en snäv könsfördelning. Jag tror inte att feministerna ligger bortom kritik precis som ingen annan heller gör det. Många av problemen är också kulturella, och meningen med min blogg är att starta en diskussion. Detta diskuteras ju knappt på något sätt. Nu menar du att jag diskuterar fel. Hur kan en uppfattning och åsikt vara fel?