Poängen med kommunalstyre är att man ger makten till de som påverkas av besluten mer direkt. Detta för att öka rättvisan i demokratin. Med denna makt bestämmer kommunerna sina skatter själva och var pengarna hamnar. Kommunerna måste ta hand om skolorna och Sociala omsorgen, medan att slänga pengar på kultur och fritid är helt frivilligt.
Jag tycker att om kommunerna har problem, så bör dom till större del ta ansvar för den röran som dom själva skapat. Att man kan förstå ett visst statsbidrag är en sak. Men Robin Hood-skatten satte kommunerna mot varandra, och man menade att det var en fråga om fattiga och rika när det snarast handlar om hur kommunen sköts.
Pengar som kunde ha gått till skolan och äldreomsorgen går istället till ett nytt badhus eller minigolfbana, och det kan man väl lägga pengarna på. Men de som lägger mest på det är kommunerna som har högst skatt, och mindre pengar går till välfärden som värderas så högt. Kanske borde Sahlins förslag att straffa EU-länder som missköter sin ekonomi omvandlas till straffa kommuner istället.
Jag har aldrig bott i en rik kommun. När jag bodde i Sverige bodde jag i Botkyrka, och jag tyckte att det inte alltid verkade som om de styrande Rödgröna skötte allt särskilt bra. Men att höra att dom faktiskt blev belönade av en omlokaliseringssystem av pengar som straffade dom som skötte sin kommuns finanser.
Det är tydligt att detta inte har med de styrandes politiska övertygelse att göra. Det finns både vänsterkommuner och högerkommuner som slösar. Det är inte särskilt rättvist att det ska belönas. Ska man ge bidrag till kommunerna så ska alla få en rättvis del av kakan. Det ser inte jag som troligt med en Rödgrön regering.
Problemet med Mona Sahlin är att hon förenklar allt till den grad att man inte tror på något hon säger. Om det var så enkelt att fixa allt så skulle det inte ens vara något att diskutera.
