Idag kan man läsa att USA och Sverige samarbetar i en operation för att se hur man kan förbättra försvaret mot Cyberattacker, och det kan man se som något som något som Sverige skulle ha nytta av. Men då kommer klagosången.
Jag blir förvånad av den hysteriska heta amerikanska potatisen. Vänsterpartister blir helt övertygade om att man har blivit medlöpare till USA om man så ens säger något positivt, och de som är amerikanälskare beter sig som om man hatar USA (och är kommunist) bara man kritiserar en aspekt av USA:s politik, som när jag tidigare kritiserat USA:s vapenlagar.
Nu är det Anti-amerikanernas tur, och vi kan läsa hos Annarkia:
Istället för att aktivt arbeta för fred och nedrustning eskalerar alliansen samarbetet med supermakten USA som står på den översta pallen när det gäller delaktighet i flest antal konflikter världen över. Allt i linje med en gammaldags realpolitisk världsuppfattning.
Jag konstaterar istället att trots att man befinner inte sig i krig så måste man ha ett försvar, och bara för att man samarbetar med ett land i krig, så betyder inte det att man inte kan arbeta för fred. Nato arbetar för fred hela tiden, och har vägrat att delta i Irakkriget. Det låter mer som en inställning som funkade under kalla kriget.
Annarkia vill också låtsas om att FRA är en ny institution, och att den egentligen inte har ett existensberättigande. Helt totalt obegriplig inställning.
Gunilla Wahlen (V) tar en liknande position i Svenska Dagbladet som Annarkia:
Jag har svårt att förstå varför man måste samarbete med just USA. Världen är större än bara USA. Vi försöker redan samarbeta inom EU med de här frågorna och det hade varit bättre om vi i stället kunde gå vidare med överenskommelser inom just EU och FN.
Låt oss se nu. Det här samarbetet inkluderar enligt information som jag hittat Japan, Frankrike, Finland, Schweiz, Norge, Italien, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland och Kanada (och alla är inte listade). Så det är inte ett lite puckat uttalande.
Med tanke på problemen som den digitala krigsföringen ställt till med i Estland (från SvD):
När den estniska delen av internet försommaren 2007 utsattes för en serie attacker gav det säkerhetspolitiska effekter långt bortom landets gränser. Angreppen, som följde på våldsamma gatuprotester i Tallinn understödda av Ryssland, ledde till att Estland delvis tvingades kapa sin uppkoppling mot omvärlden.
I USA utsätts Homeland security däremot med mer nyanserad kritik. Man tycker att dom inte riktigt har ett väl definierat mål för projektet. Men man ser dessutom att internet är byggd på bräckliga strukturer, och USA som har haft många problem med cyberattacker och hackare borde väl vara en utmärk partner att samarbeta med.
Allt som gynnar Sverige är väl bra?
Ja tänk så snabbt man glömmer. Omedelbart efter 9/11, London och Madrid var det många västländer och medborgare som kände sig oroliga och utlämnade till något skrämmande hotfullt som ingen i väst verkade ha koll på. När man såg bilder med hoppande muslimer som brände västflaggor och visade upp tillfångatagna västmedborgare som man sedan skar halsen av, ja då var det inte svårt att välja sida för de flesta intelligenta medborgare här i väst. USA har räddat Västeuropa under två världskrig undan fascism tack vare att de lät sina enorma fabriksanläggningar massproducera vapen och förnödenheter liksom soldater. Det är bara tragiskt att läsa inlägg av välmående svenska kommunister som själva vuxit upp och lever i den skyddande värld som heter Sverige där hela tillvaron är försedd med krockkuddar. Ute i den andra världen är det betydligt vassare och kantigare så att man slår sig hela tiden. Vi behöver några att hålla i handen det är helt klart.