R A D I K A L E N

I västvärlden ser vi inte HIV som ett hot längre. Bromsmediciner och långa liv som smittade gör att en sjukdom som borde vara någon man till varje pris ska undvika. I Sverige är man fruktansvärt dåliga på att använda kondomer. Trots att heterosexuella kvinnor är största risken ses största hotet som graviditet, och det fixas med p-piller.

Nu när antalet av HIV-smittade exploderar i Östeuropa kommer sjukdomen allt närmare Sverige som till stor del har varit lyckligtvis befriad från dess bekymmer. Men att ignorera larmen kommer att göra saker och ting värre.

Globaliseringen har gjort att man inte kan lite på att ett lågt smittotal i Sverige innebär att man inte kan bli smittad. Den insikten fick jag då jag själv ung och dum hade oskyddat sex med någon som visade sig vara smittad, och inte visste om det själv. Det gör jag aldrig om igen. Som tur var blev jag aldrig smittad.

Men att stämpla HIV/AIDS som en homosexuell fungerar inte. Alla kan få sjukdomen, och vissa uppger att dom till och med fått den genom oralsex, även om det är ett väldigt litet antal av de som blivit smittade. Vi har tur som bor i länder där vi kan överleva ett virus som i vanliga fall skulle betyda döden.

Att västvärlden inte bryr sig mer om de fattiga i Afrika som dör av sjukdomen varje dag, och gör det svårare att komma ur fattigdomen, och barn som blir fader och moderlösa. HIV är lika verkligt idag som för tjugo år sen. Kanske är det på grund av homofobi, eller är det att sjukdomen inte är på modet längre.

När svininfluensan kom så fick den extrem fokus, även om den egentligen inte var farligare än en vanlig influensa. De miljarder som las på vaccineringar kunde lika gärna ha lagts på HIV- eller cancerforskning.

Kanske är det bättre att hitta ett botemedel för HIV än att lägga pengar på att skicka pengar till diktaturstater.

Källor:
DN1 DN2 DN3 SvD SydSv