Miljöpartiet är för mig det opålitligaste partiet i miljöfrågor. Det kan tänka sig vara paradoxalt, eftersom det är just i dessa frågor som mp engagerar sig mest i.
Man kan ju verkligen fråga sig vad förbudet mot att bygga köpcenter i ytterkanterna av städerna kommer innebära. Inte kommer det innebära en bättre värld för alla i alla fall. Jag brukar shoppa i köpcenter, och jag har ingen bil. Dettas skulle väl snarare öka problemen och trycket på storstäderna, och förvandla vägar till parkeringsplatser.
Man kan ju verkligen fråga sig varför dom tror att folks beroende på bilar kommer minska, när både Wetterstrand och Eriksson själva kör runt i bilar (även om det är miljöbilar), och dom måste ju ha vägar att köra på.
Solidariteten förblir bara en illusion. Bilar blir något som bara rika behöver. Stockholmsfixeringen är värre i Miljöpartiet än andra partier.. Man betonar att man är populära i vissa delar av Stockholm och Göteborg.
Vad händer med alla dess platser där det skulle kosta mer än det smakar att införa fungerande kollektivtrafik, som uppe i Norrlands djupaste skogar och runt Gotland, där Ohly ville ha bra kollektivtrafik. Kommer det gå tomma bussar ö ver landskapen. För det måste ju finnas människor som tar bussen också, och vissa delar av Gotland är kort sagt öde. Hur miljövänligare är det med en buss då.
Den fientliga bilpolitiken står inte emot en politik som hyllar bilen, utan en där man i Alliansen vill ha bättre bränslen. Kollektivtrafiken byggs ut mer i den här mandatperioden än socialdemokraterna lovade, och mer miljöbilar finns också på vägarna. Hellre både och, än en blind fokus på det ena. Folk kommer ändå fortsätta att ta bilen, vilket språkrören själva bevisat.
Socialdemokraterna apar efter och vill inte bygga förbifart Stockholm utan att rösta om det, och därmed dra ut på tiden. Precis det som lett till trafikkaoset i Stockholm, och precis som jag trodde var det menat att vänster skulle cementera den “tillfälliga” trängselskatten. Allt för husfriden.
2006 granskades politikernas bilval och det visade att bara 63 hade miljöbilar, och de som hade värst bilar var miljöpartierna. Mer än var femte bil som miljöpartister ägde var skadlig för hälsan och miljön. Politikerna är trots tvånget för myndigheter dåliga på att äga miljöbilar, och det visar om nå att politikerna snackar mer än dom tar ledningen.
Det viktiga förblir att trots det öka miljöbilarna, och inte försöka utplåna bilarnas existens.
Både kollektivtrafik och bilar kommer behövas i framtiden.
Böhlmark skriver i sin blogg:
Det är uppenbart att Miljöpartiet har valt bort landsbygden i denna valrörelse. Höjda kilometerskatter, höjd bensinskatt och höjda inkomstskatter pekar mot att man inte prioriterar de väljare som bor utanför våra storstäder. Dagens utspel visar på den fientlighet som de har gentemot bilen i sig, en livsavgörande sak för många ute på landsbygden.
Wetterstrand säger att regeringen är målsumpare i ett försök att spinna vidare på Hägglunds fotbollsliknelse. Men dom borde veta att ingen vinner matcher på att lämna målet öppet för att kunna göra självmål.
