Mona Sahlin höll tal idag på Almedalsveckan och spenderade massor av sin tid på attackera regeringen, och jag tycker att man visst kan vara kritisk mot regering. Det är inte riktigt det som jag har problem med.
Jag skrev tidigare att Mona Sahlin borde spendera mer tid och prata om Socialdemokraterna, och deras egna politik. Almedalsveckan är mer en vecka av ideer än polemikpolitik. Visst har de andra gett några slängar mot varandra. Men Lars Ohly, Fredrik Reinfeldt (förvånansvärt mer än vanligt), Maud Olofsson och Jan Björklund höll sig mycket mer till sina egna vallöften.
Det var lite trist. Det kändes lite som om välfärden var lite illa valt ämne, och att man skulle ha pratat mer om dom där jobben som skulle vinna valet. Vi hade liksom hört det där förut. Jag tror att det är för att Socialdemokraterna fortsätter att säga samma sak om och om igen kan ha lett till att dom har lägre siffror i opinionsundersökningarna.
Jag förstår inte varför hon gör såhär. Det krävs en egen politik för att vinna ett val, och det är den som det borde kretsa mer om, och det förstod alla utom Sahlin. Det finns mycket att prata om det här valet. Känns som att Sahlin fick Socialdemokraterna att förlora sin profil.
Det är väl helt enkelt så att folk orkar inte lyssna efter ett tag. Jag stängde av efter ett par minuter. Det var mycket samma, och lite nytt. Lars Ohlys tal var mycket bättre.
Jag tror att det här valet blir en större vinst för Alliansen om De Rödgröna vinner. De kommer föra en politik som inte kommer vara särskilt populär, och de trogna väljarna kommer tycka att det är alldeles för många kompromisser.
