Vänsterpartiets senaste glansdagar ter sig varit när Gudrun Schyman satt som partiledare. En politiskt vilsen man som jag själv visste vad jag skulle rösta på. Jag var ung (eller yngre i alla fall) och arg. Vänsterpartiets politik såg däremot ut som något jag inte stod för. Jag stod mer för individualism än kollektivism.
Jag var helt övertygad om att det inte fanns något parti för mig, så jag röstade på vänsterpartiet. Senaste valkampanjen kom jag fram till att jag nog var lite mer liberal än vad jag trott, och därmed så blev jag mött med hån och en självgod attityd från vänsterpartiet.
Jag ser numera Vänsterpartiet som ett ytterst sekteriskt parti eftersom de kategoriserar mänskligt värde efter vad man röstar på. Deras närvaro i Svensk politik kan inte te sig mer överflödig i mina ögon.
Deras oblyga förhållande till väl utvalda diktaturer, att de inte anser att Israel har rätt att existera som en stat, deras romantiserande av planekonomi och fientlighet till alla partier som inte är tillräckligt vänster (inkluderar Socialdemokraterna och Miljöpartiet) visar att dom är ett parti som lever i det förgångna.
Det är inte bara jag som känner att Vänsterpartiet behöver förnyelse. Deras potentiella väljare vill att man ska ändra skattepolitiken och ideologin. Vissa vill till och med byta ut Ohly, trots att han är partledaren som är mest populär inom sitt parti. Tre av fyra av Sveriges väljare kan inte ens tänka sig att lägga en röst på dom.
För inte alltför längesen föreslog Vänsterpartiet i Sjöbo att man skulle införa kommunala hårfrisörer, vilket bara kan ses som ett politiskt utspel utan något värde.
Sen att dom har haft en av de impopuläraste partiledarna i Sverige länge visar att dom inte har något grepp om verkligheten. Enligt mätningarna ligger bara Mona Sahlin under Lars Ohly av de parlamentariska ledarna.
Idag är det Vänsterpartiets dag i Almedalen, och Lars Ohly börjar dagen med att bara döpa om partiet till Välfärdspartiet, och udden är helt av för partiet som alltid var argt. Idag kommer det bara bli gnäll om Alliansen. Man vill hålla sig väl med sossarna som man ofta gav namnet Socialmoderaterna och Miljöpartiet som man argt kallade borgliga.
