Protester utanför parlament är ingenting emot de konstitutionella domstolar som tvivlar på att Datalagringsdirektivet är förenligt med konstitutioner och den Europeiska Konventionen. Tidningarna skrapar endast på ytan, och problemen är mer djuplodande än detta.
Detta är ett område som jag beslutat att skriva min uppsats som del av min juridiska examen. Inte nog med att detta är rent problematiskt då det kommer till direktivets utformande, så ligger definitionerna alldeles för löst och ger parlamenten alldeles för stor frihet att genomföra rättsvidriga lagar.
Först och främst ger direktivet en rätt att använda den lagrade informationen vid utredningar om allvarliga brott. I vilket stadie av utredningen denna information ska vara tillgänglig är inte fastlagt. Detta har till och med setts som ett problem av Kommissionen själva, då den lagrade informationen skulle kunna nyttjas vid vilket tillfälle som helst utan tydliga regler.
Andra problemet är att statlig myndighet inte klar i sin definition och varierar stort från land till land. Ingen annan har rätt till att använda informationen, men detta betyder inte att informationen skulle kunna användas lättvinigt med ursäkt om allvarligt brott.
Tredje problemet är andra direktiv som ger användare rättigheter till skydd av information. Under dessa kan ingen lagra information längre än vad som är nödvändigt och måste anonymisera den så snart som möjligt. Eftersom detta motsäger datalagringsdirektivet så har detta ifrågasatts och kommer leda till ett domslut i Europadomstolen, då detta fall väcktes av Digital Rights Ireland.
Fjärde problemet är att rätten till privatliv är en mänsklig rättighet som inte kan brytas mot om det inte är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och uppnår sitt mål med minsta möjliga inblandning från staten. Statistik har visats inte minst enligt tjeckiska konstitutionsdomstolen att det gör väldigt liten skillnad om någon.
Proportionellt kan det knappast ses som, då man lagrar all kommunikation. Dessutom har det visats sig att Sverige har haft bra lösningar på att utreda brott utan att lagra information. Att informationen ens ska behöva lagras så länge som sex månader har ifrågasatts i Tyskland. I Sverige har man istället använt sig av punktlagring där man beordrar lagring av en misstänkt person.
Det är synd att man inför detta i Sverige, men detta är man ju tvungen till. Så länge Sverige är med i EU, så måste landet leva efter deras regler. Jag hoppas däremot att Europeiska Domstolen ogiltigförklarar Datalagringsdirektivet i år. Digital Rights Ireland-fallet ifrågasätter att direktivet skulle vara förenligt med mänskliga rättigheter.
Källor:
Artiklar:
DN 1 2 3 EXP 1 2 3 GP 1 2 SvD 1 2 SVT 1 2 3 4 5 6
Bloggar:
Den Hälsosamme Ekonomisten
Rapporter:
Digital Rights Europe / Kommissionen
Om branschen ska investera en miljard kronor i lagrings- och övervakningsutrustning för att det sedan igen ska bli olagligt att massregistrera uppgifter om elektroniska meddelanden, kommer någon nog att få rejält med skit för det.
Direktivet kräver inte att staterna ska betala för lagringen och detta har också kritiserats. Jag tror iofs att branschen kommer få mindre utgifter ändå om det händer.