Dagen började med jubelkörer över den nya ledaren för Socialdemokraterna. Så är det varje gång Sossarna väljer ledare. Moderaterna uppges darra på rösten. Socialdemokratin är stärkt. De smickrande superlativen regnar alltid över partiledaren till den grå vardagen faller på, då blir det mer realistiskt och tråkigare att vara Socialdemokrat.
Jag menar inte att Löfven inte kan vara kompetent och precis vad Socialdemokraterna behöver. Det vet vi ju inte än. Men efter två misslyckade ledare tycker man att Sossarna skulle vara lite försiktigare. Inte minst med tanke på att hur han valdes kan uppfattas som ytterst odemokratiskt och han kan fällas på omständigheterna.
Veronica Palm menar att Stefan Löfven är ren som snö. Det har de själva kommit fram till efter samtal med honom, men sanningen är att det finns inga sådana människor som inte gjort några misstag. För den nya partiledaren kan det snarare vara ställningstaganden istället för skandaler som dyker upp. Men detta beror ju helt enkelt på hur han agerar när meningsskiljaktigheter diskuteras.
Det är ingen tvekan att Löfven sköter sig bra än så länge, men hur blir det då smekmånaden är över? Det vet vi ju inte alls än så länge. Så här lät det när Sahlin och Juholt blev valda, och man kan knappast tro att Socialdemokraterna alltid väljer rätt. Det finns det ju till och med bevis på att de inte alltid gör.
Källor
Artiklar:
AB 1 2 3 4 5 6 7 8 9 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 EXP 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 GP 1 2 3 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 SVT 1 2 3 4 5
Om Stefan Löfven satsar på att välja generella socialdemokratiska lösningar och avstår från att favorisera särintressen, då kan det gå bra för socialdemokratin. Men om han precis som sina föregångare börjar priorotera särintressen (läs feminister, hbts, invandrare, kärnkraftsmotståndare, religiösa och många andra som kan finna något perspektiv där de känner sig underlägsna eller som gör dem bekymrade) då kommer socialdemokraternas nedgång att fortsätta. Vanligt folk har lämnat socialdemokration av två huvudskäl. Antingen är de trötta på att särintressen ständigt tar plats från vardagsproblemen för vanligt folk eller så anser de att särintressen prioriteras bättre av andra partier (läs miljöpartier, kds eller vänstern). Därför är det viktigt att Stefan väljer rådgivare bland folk som inte driver särintressen och låter de som driver särintressen bli de som måste lämna sina positioner eftersom socialdemokratin förlorat väljare och därmed fått lämna ifrån sig många offentligt finansierade jobb. Kom ihåg att särintressena gick in i partiet under en tid då det fanns plats för fler partiarbetare än det fanns tillgång till. Nu är läget annorlunda och därför måste partiet kräva att särintressena lämnar sina poster för att partiet skall kunna överleva och växa. Bemöt därför alla särintressen med att alla skall kunna ha en möjlighet i vårt samhälle, men detta innebär inte att vissa särintressen skall få en gräddfil.
Jag tycker det är viktigt att diskutera både och. Det är många som tycker jämställdhet, HBT-rättigheter, aktioner mot diskriminering och annat är viktiga för just dem och andra. Möjligen har man lagt för mycket betoning på problemen, men jag tror inte alls att det är oviktigt. Jag tror att särintressen har tagit palts i stället för “arbetaren” eftersom det finns många som traditionellt skulle räknas som arbetare och tjänar mer än akademiker. Jag tror att en stor orsak till att Sossarna tappat kompassen är för att de inte behöver vara ett arbetarparti längre utan ett arbetsparti. Arbetare som begrepp har blivit irrelevant i ett land där det finns arbetare som tjänar massor, medan akademiker inte kan få ett jobb. Det finns inte så mycket man kan göra i Sverige där folk tjänar rätt bra även om de ligger lågt på löneskalan. Svenskar är bortskämda och vet inte hur bra dom har det…