KD:s problem har verkat vara deras konservatism eller bristen på den, men i ett land som Sverige ses deras värderingar till stor del som förlegade. Att man konsekvent har sagt nej till många olika aspekter av homosexuellas rättigheter och infört det avskydda Vårdbidraget är ett uttryck för den konservatism som man i Sverige föraktar.
Att vara kristdemokrat behöver inte innebära att man i stockkonservativ anda motsätter sig alla förändringar. Tyska CDU är ett exempel på ett parti som kan ses som väldigt progressiv i frågor som man i Sverige skulle anse vara motsatsen till vad Kristdemokraterna står för. Den sortens kristdemokrater finns i Sverige också, men de får oftast inte samma chans att klättra inom partiet.
Göran Hägglund tilltalar inte många av de konservativa eller progressiva inom partiet eftersom han ofta tar en varken-eller-ställning i dessa frågor. Han tycker till exempel att det är oacceptabelt att HBT-personer utsätts för hatbrott, och samtidigt som han var emot könsneutrala äktenskap, så tog han heller inte stark ställning mot dem.
Det Kristdemokraterna behöver är en modernisering där man trots att man behåller sin fokus på familjer och omsorg tänker om i hur man ser på de frågorna.
Källor:
Nja, det är väl snarare vi Mats-supportrar som vill gå närmare CDU/CSU och den kontinentala kristdemokratin. Mats pratade om det igår på framtidsmötet. Göran Hägglund och de gäng han har runt sig representerar en falang som inte är kristen men inte riktigt höger, om man ska generalisera lite. Oavsett om det är så kallad “kristen höger” eller kristna socialliberaler som använder sig av religiösa argument måste vi komma bort från den typen av retorik i partiet.
Däremot är det mycket troligt att den syn på civilsamhälle, företagande och lag och ordning Mats står för ligger mycket närmare konservativ ideologi än Görans dito.
Gällande hatbrott mot HBT-personer pratade Mats f.ö. ganska eldigt om de förorter i vårt land där det finns brist på lag och ordning och folk inte känner sig trygga. Kanske inte var direkt kopplat till frågan, men jag föreställer mig att många HBT-personer i förorten kunde gå betydligt säkrare om man återställde lag och ordning där. Det måste förvisso också innebära att polisen har god koll på civilsamhället.