Har kultureliten ett politiskt inflytande?!

On January 10, 2012, in Kultur, by Tobias

Kulturelit används som många andra politiska begrepp alldeles för slentrianmässigt. Vad kan man egentligen räkna som kulturelit? Den kultur som konsumeras av många eller den som anses ha ett högre värde än andra kulturella uttryck. Ska man ställa det på sin spets, så står det mellan Lars Norén och Blondinbella. En värderas som finkultur och den andra konsumeras mer.

Det fiffiga med kultur som är mer konstnärlig är att man kan skapa sina politiska budskap utan att ta sida rent ideologisk, och oftast så ses det som mer osmakligt att kulturen tar ett politiskt uttryck om den bär fram en politisk agenda som är alldeles för stark. Milleniumtriologin lyckas till exempel handla om kvinnors och människors utsatthet utan att den har en politisk färg.

Vissa skulle väl anta att den boken är röd, men den mänskliga erfarenheten (human experience) står över politiken. Den mänskliga erfarenheten identifierar problemen och politiken försöker lösa den. Det spelar ju ingen roll vilken sida av politiska skalan man står. Vissa saker fördöms utan diskussion.

Men kultur sträcker sig längre än den som skapas av musiker, konstnärer och författare. Vi är egentligen alla delar av kulturen genom att finnas i samhället, men det finns de som har en starkare social status än andra. Vi som bloggar har en viss social status genom att vi läses, men det inflytandet beror helt och hållet på att den som läser får en tankeställare och tänker i andra banor.

Kan då jag räknas som kulturelit? Om jag ska vara ärlig, så känns mitt skrivande inte särskilt kulturelitiskt för mig, men de med andra definitioner tycker nog att jag är en sådan där elitist. Det är underligt att det är så fult att vara en kulturelitist i ett land där de starkaste åsikterna finns om vad som är bra och dålig kultur.

Kanske är du som läser en sådan där nedrans kulturelitist utan att ens ha tänkt på det. Om du tycker att man läser fel saker, tittar på fel filmer, lyssnar på fel musik, tycker alldeles fel och inte kan acceptera att människor har olika smak och olika erfarenheter som får dem att tycka annrolunda är risken överhängande.

Källor:

Artiklar:
DN 1 2 3

Tagged with:
 

Comments are closed.