R A D I K A L E N

Det som oftast irriterat mig med Vänsterpartiet är hur deras medlemmar bara upprepar de åsikterna och flosklerna som är accepterade i partiet. Att leverera något annat och gå mot strömmen finns inte utan det enda som accepteras och premieras är ett uppkäftigt sätt att upprepa det tanklösa mainstreambudskapet som finns i partiet.

Vänsterpartiet som har haft en viss fokus på välfärden som sina huvudfrågor har endast ägnat sig att alienera de som inte innehar de “rätta åsikterna”. I dessa grupper faller alla som inte är vänsterpartister, och dessa trackar man på. Nu är det ju inte längre samma utsträckning de borgliga miljöpartisterna och de nyliberala sossarna, utan Alliansen.

Alliansen kan man förstå att man lägger sig mest kritisk till eftersom man finanspolitiskt ligger långt ifrån dem. Men att endast demonisera sina politiska motståndare är inte särskilt konstruktivt som ett oppossitionsparti. Att endast vara uppkäftig och bråkig får man inte särskilt mycket politik att bli verklighet. Konstruktiv kritik är svaret, och genom det får man trovärdighet.

Jonas Sjöstedt är ett problem och kanske en lösning för Vänsterpartiet eftersom han fokuserar mer på partiets politik än de andra partierna, men han anses inom partiet vara för sossig, men varför har jag liksom inte hittat något svar på.  Kanske är det helt enkelt så att han inte är tillräckligt revolutionär, utan är en moderat reformist? Alla tycker ju tydligen inte det eftersom han är favorit.

Eftersom jag är helt säker på att det kommer uppfattas måste jag förtydliga att jag med “moderat reformist” menar en vänsterpartist som står mellan en reformär och en revolutionär del av den svenska vänstern. Jag menar inte att Jonas Sjöstedt är en moderat. Jag syftar till ursprungsbetydelsen. Moderat i Sverige betyder att man står mellan den liberala och konservativa ideologin. Tidigare nationalism och konservatism.

Jonas Sjöstedt är trots allt en av de få Vänsterpartister som jag har respekt för, och tyvärr finns det inte många där som jag känner kunna nå ut med deras politik utan att för den delen totalt förändra den. Han vågar tänka själv och gå mot strömmen utan att för den sakens skull vara för radikal (inom partiet).

Men politiskt ligger jag alldeles för långt från detta hysteriska parti. Problemet för Sjöstedt som partiledare blir istället att övertyga om att han är partiledare för ett parti som är regeringsdugligt. Det behöver han främst övertyga sossarna om som förlorade valet på grund av ett sådant samarbete. Så lätt blir det inte.

Victor Lindbom menar att Ohly lyckades göra Vänsterpartiet rumsrent. Hur kan ett sådant krympande parti och en kommuniststämpel som inte kan tvättas bort göra det möjligt? Ohly och vänsterpartister som tror att de kan sitta i en regering visar en otrolig historielöshet. Ett parti som har plockat väljare som underdog och revolutionärer kan inte bli en del av etablissemanget smärtfritt.

Källor:

Artiklar:
DN 1 2 3 GP 1 2 SvD 1 2 3 4 5 SVT 1 2 3