Jag kommer ihåg 90-talet då debatten om EMU just vaknat och man diskuterade införandet av den nya valutan som man då kallade vid det fula namnet “ECU”. I Sverige där man talat om EU-standard och drev med hur gurkor skulle vara så där EU-raka, och hela projektet möttes med allmän skepsis.
Egentligen fanns det inte mycket argument för Euron som vanliga människor kunde identifiera sig med, utan allt verkade handla om den gemensamma marknaden, och att det skulle bli lättare för företag att internationellt göra affärer i Europa.
Så kom dagen då vi skulle rösta, och efter en klumpig kampanj där SVT hade representanter för EMU som kallade alla som var emot valutan för kommunister, så röstade många nej för att de helt enkelt bara tyckte det skulle vara jobbigt att övergå till en ny valuta, och man inte såg en orsak att rösta ja.
Själv röstade jag ja efter ha gjort en del research i ämnet, men jag var ärligt talat inte helt övertygad själv, och efter resultatet pekade på ett nej, så sa jag endast att jag inte tyckte att det spelade någon roll om det blev ett ja eller nej, vilket åtminstone förvånade en vänsterpartistisk vän till mig.
Nu rasar hela projektet, och det är som ett chicken race där man inte vill vara den förste att ge upp, men det pekar obönhörligen på en kris som kommer fördjupas, och man har inte ens lyckats hämta sig från, och det finns inget som verkar hjälpa i jakten på stabiliteten.
Jag som röstade ja inser i efterhand att jag röstade fel, och att det är nog bättre att man lämnar EMU om man är med, men detta betyder inte att jag tappat hoppet om EU, även om jag tycker att även som en EU-förespråkare bör ställa sig mer kritisk till denna sort av supranationalism.
Min positiva inställning är problematisk, men det är definitivt ett projekt som inte heller varit oproblematiskt för andra som ställt sig positiva, som till exempel Socialdemokraterna. Man vill helt äta kakan och ha den kvar. Man vill ha fördelarna med EU, men inte nackdelarna.
Min problematik består i att jag i grunden är en federalist, och tycker att makten ska vara så nära individen som den påverkar som möjligt, men jag ser fördelarna och hur Sveriges ekonomi lyckades stabiliseras efter att Sverige gick med på ett sätt som man aldrig lyckades med på egen hand.
Det är helt enkelt ett komplicerat projekt, men om det var helt misslyckat hade länder lämnat det och det är fortfarande många länder som kämpar för att vara med.
Källor:
