Idag skriver tidningarna fortfarande om Lundbergskolan och dess kamratsuppfostran, och det är sannerligen inte en rolig läsning. Att som barn vara fast på ett internat där översittare styr, och att översitteri kan uppkomma i de situationer där rätt förutsättningar finns kan man se på Stanford Prison Experiment.
Det som krävs är vi och dom-mentalitet, och den frodas bland de mest hatiska som inte förstår att den inställningen är just problemet bakom tyranni av många slag. Att låta så unga styra på det sättet är fel eftersom de inte har mognaden, och ibland har ju inte ens vuxna den mognaden som krävs.
Att det är ett internat är jobbigare för dem eftersom det inte kan finnas någonstans där man någonsin känner sig helt säker. Det finns inget hem, utan alla bor tillsammans och inga låsta dörrar kan finnas där. Bor man på internatskola är man helt enkelt utlämnad på ett sätt som man inte ens är på en vanlig skola.
Det är också förundransvärt hur skolan vill uppehålla dessa “traditioner” och förnekar att problemen ens skulle finnas, men det är klart att ryktet skadar skolan, och nuvarande och forna elever lever på skolans rykte. Frågan förblir alltså varför man inte vill förändra det som fungerar så dåligt.
Vänstern riktar stor del av kritiken mot att det är skola för överklassen, och att samhället inte bör betala skolpengen till dem. Men skolpengen är ju en del av den generella välfärden som man vurmar för, men visst, jag kan hålla med om att samhället inte bör stödja en skola som exkluderar. Men överklass är det ju inte bara, utan medel- och övre-medelklass också.
Men tror de verkligen att barn som blir terroriserade av andra barn tycker lösningarna finns bland klassteorier. Det kan jag knappast tro och jag har svårt att tro att de ens tror det själva.
Källor:
