Läser idag om hur man ordnat en ceremoni i Stadshuset i Stockholm där man ber om ursäkt för den fruktansvärda vanvård som barn utsatts för under många socialdemokratiska regeringar, och det är i princip värre då fosterbarn varken har myndigheten eller de vuxna som säger ifrån åt dem.
I svallet efter vanvården av de äldre som i och för sig också kan ses som utsatta i samhället, då en flytt kan ta ihjäl dem eftersom de inte har energin eller klarar av omställningen, således är argumenten om att marknaden löser problem oerhört bristfällig. Men detta betyder ju inte att statlighet alltid är bättre.
Barnen som vanvårdades var i statliga hem, och det kunde väl inte ha gjort vanvården bättre. De som blint ideologiskt hävdar att statligt är bäst har många hål i sina resonemang, då vanvård bevisligen fanns innan privatiseringarna. Det är nästan som om de hävdar att statlig vanvård är bättre än privat.
Det borde väl vara klart att all vanvård är oacceptabel. Så vad gör man för att det inte ska hända igen? Oppossitionen gör då inte mycket mer än att sprida ideologiska floskler…
