R A D I K A L E N

Jag tänkte redan när dom presenterat samarbetet mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att det förmodligen kunde var det dummaste dom någonsin gjort, och det i slutändan skulle kosta dom en valseger, och det kommer det förmodligen göra i slutändan också.

Att dom lätt kan komma överens om välfärden är inte svårt att gissa. Vänsterpartiet må stå sig som kritiska. Men nog kan man komma överens om detta. Sen kommer vi till de svåra frågorna. De ekonomiska frågorna och när det gäller EU och utrikespolitik, så var deras styrka oftare att dom var olika.

I dessa specifika frågor ser det mer ut som om Sossarna har mer gemensamt med Moderaterna än deras samarbetspartner. Sossarna ser en kapitalistisk stat med kapitalistiska lösningar. Medan Vänsterpartiet är mer intresserade av planekonomi, och Miljöpartiet är tillväxtfientliga.

EU-frågorna innebär samma problem. Vänsterpartiet kunde inte vara mer emot EU, Miljöpartiet ställer sig kritiska och Socialdemokraterna står med öppna armar. Svårast blir uppgörelsen om EU för Mp och V vars tidigare ställning känns ersatt av ett socialdemokratiskt valprogram.

Väljarna röstar på dessa partier på grund av deras skillnader och tolkar samstämmigheten som maktbegär och förlorade ideal, och utspelen blir svårare att smälta i vissa frågor mer än andra.

Bråkstakarna i deras samarbete är Vänsterpartiet. I många år har dom grundat sin politik på ett missnöje mot Socialdemokraterna, och det är klart att detta kan ses som ett medlöperi. Vänsterpartiet har också många år varit öppet kritiska mot Miljöpartiet, ett parti som dom föraktfullt kallat för borgliga.

Det är inte konstigt att Mona Shlin försökte stänga ut dom från samarbetet. Det hade varit enklare så.

Källor:
AB DN1 DN2 Exp SvD