Svensk 
utbildningspolitik har helt fastnat i sin egna besatthet av betyg. Trots att vänsterblocket menar att det ar folkpartiet som hetsar mest, så är det inte sant alls.
Sverige ar väldigt speciellt i sin tilltro till betyg. Vänsterpartiet påpekar att det ar orättvist hur skolor sätter betyg, och att vissa är mycket generösare an andra. Däremot vänsterpartiet att man helt bör avskaffa betygen. Men det tycker varken jag eller övriga partier i Riksdagen.
Folkpartiet har de senaste åren tagit utbildningsfrågan och gjort det till sin absolut starkaste fråga, och om dom nu är bra pa det tal val att diskuteras. Men deras främsta lösningar ter sig vara disciplin och mer betyg.
Jag kan väl hålla med om att betyg gör det enklare att mäta kunskap. Men hur många kommer ihåg vad de lärt sig efter att dom har pluggat i flera veckor och har gjort provet. Jag har vänner från skolan som inte kommer ihåg det minsta av det som dom lärde sig. Ska detta vara en kunskapsskola?
Man borjar lära sig desto mer när man börjar pa högskolan och universitetet. Men det är där som socialdemokraterna hetsar mest. Man väljs i större utsträckning in pa utbildningen pa grund av sina betyg än lämplighet. Därför maste man läsa upp sina betyg pa komvux för att komma in på programmet man vill läsa.
Alla tre lösningarna ar fel. Man borde ta mer hänsyn till erfarenhet och intresse. Tillåt mig föreslå den brittiska modellen. Man blir bedömd pa betyg, arbetslivserfarenhet, tidigare studier, referens (fran arbetsgivare, SYO eller liknande) och ett eget brev. Vikten ligger därmed inte alltid pa betygen utan mer på personen, och det ar institutionerna själva som bestämmer vad de tycker ar viktigast.
