Storbritannien och Sverige har något gemensamt i Eurosamarbetet. Båda länderna är inte har sin egen valuta och ser problemen med EMU som någon annans. I Euroländerna är man fast i samarbetet och oroas av dess konsekvenser, men samtidigt har inte ens sympatisörerna nog sympati att betala vilket pris som helst att vara med.
Att Folkpartiet ens börja tala om chansen att försöka vara med i Euron i detta skede är något som få kan förstå, och är man fortfarande för valutasamarbetet gör man bäst att tänka som Anna-Karin Hatt och vilja vänta i tio år innan man ens kan omvärdera om det är en bra ide att ha en gemensam valuta.
Just nu gör sig Angela Merkel väldigt impopulär i Tyskland efter att ha gjort vad som anses vara lite för mycket för att hjälpa Euro-länderna, men samtidigt vill Island hellre ha Euron än de problem som de har med sin valuta nu. Det verkar som att de flesta anser att fördelarna inte är nog för att vara med längre, men har de ett val?
Det är nog ingen som egentligen vet hur ett land skulle kunna lämna Euron. Som det ser ut nu, kan den gemensamma valutan haverera på ett helt okontrollerat och obehagligt sätt. Europa har en tradition av att lösa konflikter med våld, och redan nu svallar de negativa känslorna och animositeten mellan grannländer.
I EU är man alldeles för beroende av varann för att detta ska sluta i en väpnad konflikt. Det värsta som kan hända är förmodligen att länder drar sig ur EU.