För att först förstå hur mycket makt regeringen har i Storbritannien måste man förstå “Royal Prerogative”. Detta är en del av den oskrivna konstitutionen som inte var behandlad i de dokument och därför tillföll monarken, och senare efter 1800-talet i stället var del av regeringens makt.
I denna makt ingår “keeping the queens peace” (polisen i upprorssituationer), skriva på internationella avtal och till och med att förklara krig. Det var inte länge sen som Blair förklarade krig utan att ens rådfråga House of Commons, och det är också därför David Camerons uttal är oroande. Att begränsa nätfriheten kan enkelt falla in i “keeping the queens peace”.
Dessa beslut kan iofs ifrågasättas senare, men då är det oftast för sent. Denna makt ska intyga att Storbritanniens centrala regering har flexibilitet brukar argumentet vara, men i backspegeln har det oftast ifrågasatts att landet involverats i ett krig som absolut inte hade ett folkligt stöd eller behövde det.
Det intressanta med Blair är att han införde Human Rights Act som intygade att befolkningens rättigheter skulle försvaras i domstolarna har hans parti med folkröstningar skapa anti-terrorlagar som strider mot sagda mänskliga rättigheter. Polisen har mindre befogenheter än Patriot Act i USA gav, men en person kan interneras i en månad utan bevis.
Samtidigt har David Cameron uttalat sig om att vissa domar som har varit motiverade av mänskliga rättigheter mer är ett tecken på att Europa har för mycket makt över deras politik, och att höra att han vill reglera yttrandefrihet på nätet är oroande oavsett vilket motiv som han har.
Att han dessutom vill vräka hela familjer för ett brott som utförts av en person visar att han snarare är en farlig ledare som ökar fattigdomen mer än stävjer den, och det verkar som om Big society mer är ett övervakningssamhälle som skrupellöst straffar sin befolkning utan att bry sig om vem som är skyldig och vem som inte är det.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 EXP1 EXP2 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4



[...] Mildner, SvD, SvD, Helsingborgs Dagblad, Helsingborgs Dagblad, Jinge, Tankar i gryningens ljus, Radikalen och Ann Helena [...]