I söndags började upplopp genom en händelse då polisen sköt en man som nu visat sig varit obeväpnad. Allt började med en protest mot polisen som blev våldsam, men nu liknar det inte längre ens ett politiskt motiv utan det enda som upprorsmakarna håller på med är att plundra och tända eld på butiker.
Igår talade jag med en man som sa att han hade sett en video där ungdomarna hade brutit sig in i en skoaffär och provade skor innan de tog dem. Man krossar rutor för att komma in, och alla plundringar sker i centrala delar utan särskilt många fattiga. I Manchester är de områden som man koncentrerat sig på att arrangera plundringar har haft få fattiga.
Ett uppror som hade andra motiv har ersatts av en vilja att endast ställa till oreda och få gratis prylar och polisen har fått mera befogenheter att stoppa problemen. Opinionen kräver detta och det är inte lätt att inte förlora ansiktet för David Cameron som har mycket att förlora på att inte lösa detta.
Detta betyder inte att Engelsmännen litar på sina politiker, utan att man ser förödelsen som ont som måste bekämpas. Ungdomarna verkar tro att de straffar polisen och samhället, men vilka är del av samhället om inte dess invånare. Samhället existerar inte utom våra egna sfärer, utan vi är också delaktiga.
Jag är kritisk till att vilja ge polisen fria tyglar eftersom detta oftast leder till polisbrutalitet, och det är precis dett som Cameron ger klartecken för. Jag kan förstå att man i nuläget vill stävja detta så snart som möjligt, och polisen här i Manchester verkar tro att det blir oroligt i natt också. De har tvingat hem många inklusive maken från sina kontor och affärer idag.
Noterar idag att vissa bloggar menar att högern har fel i att stämpla detta som kriminalitet. Vad ska man annars kalla det? Den politiska agendan är nästan helt frånvarande om det inte vore för spekulationer om orsakerna i pressen.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 EXP1 EXP2 EXP3 EXP4 EXP5 EXP6 GP1 GP2 GP3 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4
Bloggar:
Jinge
Jag tror vi kommer att få se exempel på följande dynamik:
En ekonomisk nedgång leder till politisk framgång för vänsterkrafter, även extrema. Detta gör medelklassen orolig. De etablerade, borgerliga partierna kan inte hantera situationen. Medelklassen blir då riktigt orolig, och börjar därför stödja nya partier långt ut på högerkanten, även extrema. Det har hänt förut, och kommer att hända igen…
Hur definierar du medelklass?
Bra fråga. Egentligen alla de som känner att de har något att förlora på en socialistisk revolution. Västvärldens ekonomiska problem ter sig allt mer svårhanterliga, och när folk får det riktigt dåligt (inget arbete och inga bidrag heller) börjar det hända farliga saker. Dit tror jag vi är på väg, tyvärr.
Det är väldigt få som känner att de har att vinna på socialistisk revolution. I en socialistisk stat är ju idealet en arbetare, och vem vill vara en arbetare i den gamla definitionen idag? Servicearbeten, effektivt jordbruk och väldigt liten industri i ett land som är beroende av frihandel. Det går inte att gå tillbaka i tiden, och därför är man inte intresserad av en socialistisk revolution. Storbritannien behöver en stark demokatisering med mer representiv representation och fler partier. Det politiska systemet i Storbritannien ger ingen mycket för, men problemet ligger i att folk generellt sett är oerhört konservativa. Man sa nej til ett rösträkningssystem som hade gjort att röster skulle räknas mer, men det röstades ner av folket.
Socialistiska revolutioner har ju skett genom statskupper och inte genom folkets vilja. Att göra uppror är lätt, men om man inte har någon om vad man vill finns det alltid de som tar chansen.
Vilken intressant och välgrundad analys!
Bra inlägg Tobias.
Tackar!