Jag tror inte på massyttringar av sorg. Det finns för mycket tvång associerat med sorg. Jag bearbetar inte min sorg traditionellt och menar att det finns värre saker än att dö. För norrmännen är det nog snarare känslan av trygghet har tagits ifrån dem är det värsta, och det finns de som säger att vi inte sörjer en persons död utan vår egen dödlighet.
Nu kritiseras Reinfeldt för att inte visat sorg och solidaritet med Norge, men hur mycket sorg är nog. Själv är jag en väldigt emotionell person, men känner mig oerhört obekväm med att visa sårbarhet offentligt. Att säga att jag är ledsen och mena det är lättare än att gråta bland folk. Kan det göra mig till en dålig person?
Jag känner med Norrmännen och förstår att det är mer deras sorg än vår, och jag kan också förstå att man kan tycka att internationella gäster är ett billigt inslag i en nationell sorg och att norrmännen inte ville ha något sånt. Jag skulle nog snarare tappa respekten för den politiker som tar chansen att öka sin popularitet genom att synas vid rätt tillfälle.
Att Socialdemokraterna ville närvara kan man ju förstå då det finns nära band till deras norska systerparti, men jag är övertygad om att Socialdemokrater skulle ha klagat om han hade närvarat i Norska kyrkan. Men jag kan inte säga att jag hört den ilska som man menar sig riktas mot Reinfeldt om jag ska vara ärligt.
En överdrift av media igen? Alltid finns det någon som har problem med det man gör eller säger…
Källor:
Artiklar:
DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 GP1 GP2 GP3 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4 SVT5 SVT6
Bloggar:
Annarkia / Kent Persson (M) / Mina Moderata Karameller / Röda Berget / Thomas Böhlmark / Tokmoderaten
jag är ju av en annan synpunkt att det socialistiska ungdomspartiet helt enkelt själva kallat på en vapen och bombexpert för att bli informerade dessa satte sej på en isolerad ö tillsammans med en hel del olika föremål för undersökningar, dvs invandrare av olika slag. Sedan när han gått in på land så var det ingen som reagerade på att där var en person som var tungt utrustad, därför att de äldsta visste att han skulle komma.
att han sedemera visade sej vara en duktig skjytt som tränat på levande föremål i rörelse typ så som man gör i militären, de anväder sej av grisar.
helt sonika hade han altså planerat sitt dåd länge och väl och många undrade vad han hade för sej och uteslöt honom ur olika organisationer för sina egenheter. dessutom krävdes det medicinering för att kunna göra det han skulle göra. vllket säger att han inte var så speciellt våldsam i sín natur utan krävde en grym medicinering ´för att kunna skjuta ner en massa barn…..och vuxna. helt klart så planerade ungdomsförbundet själva ett terrordåd men saknade expertis. Breivik
var expertisen som tränat autonomt. en sann ANTIhjälte. faktum är att jag gråter inte några tårar varken för den ena gruppen eller den andre.
“Reinfeldt valde att inte vara med”… För att göra ett aktivt val måste man vara inbjuden eller åtminstone känna till händelsen som man väljer att inte deltaga i.
SDU var där precis som alla andra ungdomsförbund för att hedra sina vänner i Norge, men de stoppades från att tända ljus för offren… Av SSU. Så mycket för kärlek, förståelse, sammanhållning, solidaritet, frihet, öppenhet, broderskap osv. som det talas om just nu. SSU vet dock fortfarande hur man hatar. Det är man bäst på i klassen.
Sorg är privat. Ingen kan bestämma hur mycket jag ska sörja.
Helt rätt. Reinfeldt förstår att han har en begränsad möjlighet och ett begränsat ansvar att uttrycka svenska folkets sorg. Det kan vi göra själva, var och en på det sätt som man tycker är lämpligt.
En storm i ett vattenglas som några journalister försöker dra igång.
Nu är Reinfeldt i högsta grad en offentlig person. Han har gått till på att företräda vårt folk. Då blir det hans uppgift!
Däremot ger jag inget för gråterskor som hoppas på att vinna politiska poänger. För såna finns det också. Dom pekar på ett finger på sin politiska motståndare och utropar med gäll röst: “Han , han är skuld till dådet”.