“Det bästa med hela skandalen är att vi har en mindre skittidning med skvaller och sensationsnyheter”, sa jag till min make igår och han sa med stort allvar och med mycket sanning att ingenting hade egentligen förändrats. The Sun planerar att släppa en söndagstidning, och idag läser jag att man ska öppna ny tidning i Murdochs imperium.
Nä, tänkte jag. Han hade rätt och det medger jag. Det verkar som om många nyhetsskrifter idag har fått ett tabloidutförande där lösnumren som säljs räknas mer än innehållet, och att det finns en marknad för det visar att man bara ger allmänheten vad den vill ha. Det är knappt skillnad på kändisskandaler och avlyssningsskandaler.
För 100 år sedan då många tidningar startades, så var det ett mål att ha en politisk grund som man stod på, men idag är det ju en kommersialiserad press som vi ser som inte är trogna andra ideal än prasslande sedlar. Tidningarna tjänar pengar på andras olyckor, och de som menar att det finns en borglig press har missat hur mycket de skrev ner regeringen 2006 i skandalernas spår.
De som tror att vänsterpressen var bättre kunde läsa flest negativa artiklar om Mona Sahlin tills hon avgick i Aftonbladet. Det finns väldigt få tidningar idag som är troget politiskt orienterade som säljer. Det är klart att skribenter ibland tar sida i det de skriver, men målet är fortfarande att sälja lösnummer.
Idag kan man bara läsa politiskt partiskt innehåll på ledar- och debattsidorna. Det medan undersökningar visar att journalister i Sverige övervägande har sympatier till vänster om höger, men de får nog inte särskilt ofta ta sida. Det strider emot den journalistiska etiken om opartiskhet. Men den bryter man ju mer och mer emot i tabloiderna.
I och med kommersialiseringen av nyheter får man höra mindre kontroversiella åsikter och istället blir det vad de flesta vill höra som kommer fram. En ideologi som bygger på vad rikets människor tycker är rätt som syns i vinklingen. Annars tar man ingen sida alls om det är för kontroversiellt.
