Ska det vara så svårt att förstå att högre räntor i kombination med en skyhög statsskuld kommer oundvikligt göra situationen värre? Medan andra EMU-länder kräver att man ska gå in som stöd visar det sig nu att de länderna som “hjälpt till” har snarare stjälpt de länder som de försökt stödja.
Vill man rädda Irland, Italien, Grekland och alla andra länder måste man ge dem vettiga villkor så att de kommer på fötter igen. Det är självklart att det inte går då, när de länder som går in begraver dem i mer skulder och tvingar dem till stora besparingar och därmed bidrar till mer arbetslöshet.
Detta är väl där grunden till min kritik av den keynesianska ekonomiska teorin som dikterar att länder ska spendera mer i kriser än de har och ger dem skulder som de inte kan betala innan nästa kris inträffar, och vi ser hur den onda cirkeln har uppstått och hur den är dömd att fortsätta.
Om pengar är billigt att låna så lånar man mer, speciellt om man blir räddad av givmilda grannstater (eller andra för den delen). Med dessa pengar kan man sedan spekulera i (lönsamma?) investeringar i framtiden. Följderna av detta blir att fler pengar söker samma varor vilket ger högre priser, inflation och volatilitet när man kan flytta pengarna med en knapptryckning. I slutändan får vi Zimbabwe-scenariot i västvärlden med för billiga pengar.
Har man lånat och spekulerat fel så ska det kosta, annars försvinner risktänkandet helt. Med sunt risktänkande minskar kvartalskapitalismen och vi får en stabilare och mindre volatil grund att bygga på.
Men man kan ju inte driva en stat som ett företag. Som sossarna se under finanskrisen. Det gör väl inget. Alla länder har statsskulder…