Ett av karaktärsdragen av en demokrati bör vara att man tillåter ett samtal om det som är kontroversiellt. Att diskutera och respektera andra människors åsikter oavsett om vi håller med eller inte är en träning i att bli en god demokrat. Det är därför jag blir upprörd idag då media skriver sina underliga artiklar om det hemska med att rekrytera ungdomar som abortmoståndare.
Abort är ett kontroversiellt ämne av flera orsaker, och som barn har man inte bestämt vad man tycker om vissa saker. I Sverige har det blivit ett krav att man måste tycka att abort är bra reservationslöst, och att man annars måste vara en kvinnoförtryckare eller en religiös dåre.
En åsikt om vad man nu tycker om aborter är en vägning mellan vad som är ett liv och en kvinnas val över sin kropp. En abortmotståndare skulle hävda att om man inte vill bli gravid ska man använda kondom och att livet börjar vid fertiliseringen, och om man är för abort skulle man hävda att en kvinna inte ska tvingas igenom en graviditet.
Det största problemet som tidningarna verkar ha mot att man rekryterar ungdomar är att man inte gillar åsikterna, och att barn nog är lite dumma och inte kan tänka själva. Man utgår helt enkelt att många i den åldern inte vet vad de gör och det kan inte jag låta bli att tycka att det verkar nedlåtande.
Vissa menar att det är abortmotståndarna som är för agressiva. Vad är då detta?
Som du säger, en demokrati bygger till stor del på yttrandefrihet. I den friheten ingår rättigheten att kritisera åsikter och rörelser du inte tycker om.
Man kan inte både få kakan och äta den.
Så abortmotståndarna har full rätt att sprida dynga, och humanister har full rätt att säga emot. Tämligen enkelt, kan jag tycka, även om det finns tendenser till att den som skriker högst får rätt.
det är inte olagligt att ha korkade åsikter, dvs att vara abortmotståndare.
men det är däremot olagligt att värva minderåriga utans målsmans samtycke. man kan/får överhuvudtaget inte ingå några som helst avtal
med minderåriga.
Från DN:
Föräldern Eivor Johnsson anser att föreningar borde vara skyldiga att hämta föräldrarnas godkännande av ett medlemskap eftersom barn enligt föräldrabalken inte får ingå bindande avtal. Till exempel teckna mobilabonnemang.
Fredrik Wikström menar att det är tveksamt om den kopplingen håller eftersom ett medlemskap i en förening ”inte är förknippat med att man åläggs åtaganden”.
Medlemsskapet är ett avtal oavsett hur mycket man åtar sig att utföra i föreningen.
Vad händer om föreningens styrelse beslutar om att lägga in någon kostnad på något sätt? Medlemsavgifter för att få mer pengar till utrustning, göra reklam, hyra av lokaler, köpa in mer juice!
Om de kan lägga in avgifter efter hand beror ju såklart på hur medlemsavtalet är format. För att få lov att göra detta måste de ju kunna styrka sin rätt genom att visa upp de avtal de har fått undertecknat… Det är alltså ett avtal.
wikströms argument är tveksamt eftersom det står en förening fritt att ålägga medlemmar vilka åtaganden som helst. att “Älska livet” säger sej inte göra det är ingen förmildrande omständighet.
Noterar att det som vanligt i argumentationen är abortförespråkare som använder sig av smutskastning. Om abortkritiker medger man motvilligt: Rätt att ha “korkade” åsikter, rätt att “sprida dynga”…
Sällan man ser motsatsen, men den som har de sämsta argumenten för sin sak tar gärna till fula påhopp för att med förakt och elakhet få mera rätt…
Känns inte så där väldigt genomtänkt.
Fast jag är inte emot abort. Jag har inte ens sagt vare sig om jag var emot eller för. Jag är inte för aborter utan reservationer dock. Men mina reservationer om att vissa använder det som ett preventivmedel och vissa abortmetoder är till och med brutala. I USA skulle jag säga att det är precis lika illa vilken sida man än befinner sig på. Det är den dogmatiska inställningen om rätt och fel som det här blogginlägget vänder sig emot. Synd att det är så få som förstår det…