Jag fick en gång en kommentar att det var skrämmande att jag tyckte att media skulle regleras för att de inte ska kunna skriva vad som helst utan att ha fog för det. Detta brukar kallas för responsible journalism i Storbritannien, och innebär inte att allt behöver vara helt sant, men att journalister har som plikt att göra vad de kan för att bekräfta uppgifterna.
Detta har med flera faktorer att göra. Inte minst vilka människor man frågar om uppgifterna, hur man gräver fram information, vilket intresse som allmänheten har att veta om det som har hänt och om de har en legitim orsak till att var intresserade. Detta betyder att skvaller inte kan räknas in i kategorin.
Att pressfriheten skulle vara helt fri är inte sant. Grundlagen gör det olagligt att sprida information som kan hota rikets säkerhet, och man kan stämma pressen för ärekränkning om pressen skriver något som inte är sant. Det är inte en absolut rättighet, och det ses inte som ett problem i Sverige eftersom den riktiga skräptidningskulturen inte existerar i Sverige.
I Storbritannien finns det en större kontrast mellan kvalitetspressen och skräppressen i Sverige som jag ärligt talat måste säga håller en låg journalistisk ambition överlag. Till och med de bättre tidningarna håller en relativt låg kvalitet i sin undersökande journalist, och det är riktigt synd.
News of the World har hamnat i rampljuset på grund av sin oetiska avlyssning av telefoner, och är en del av den lägsta kvaliteten av tidningar som jag någonsin sett. Det är bara en massa skvaller och den delar samma låga ambition som The Sun som blir stämd för sina felaktiga uppgifter oroande ofta.
De som menar att kvaliteten på journalistiken inte är ett problem har inte förstått vilken uppgift media har som granskare av ett demokratiskt land. Hur mycket tillför egentligen skvaller- och sensationspressen om vi ska vara riktigt ärliga? Ska vi inte kunna lita mer på sanningshalten och pressetiken?
Källor:
DN1 DN2 DN3 EXP GP SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SVT1 SVT2
Det finns en viktig skillnad mellan det brittiska och det svenska press systemet. Den skillnad utgörs av att vi har ett mycket starkt pressetiskt system i Sverige där Pressombudsmannen och sedan Pressens Opinions nämnd kan pröva enskildas sak när de publicerats felaktigt i Sverige. Vad jag vet har man inte något liknande system i Storbritannien.
Det finns inget behov i Sverige av att reglera pressen mer än vad vi redan har gjort. Däremot tycker jag att man inom medievärlden bör diskutera hur man ska förstärka det pressetiska systemet som i grunden är bra, men som kan bli ännu bättre.
Tidningar och andra medier kan inte publicera sina källor och ska heller inte publicera sina källor. Man ska kunna tipsa pressen och få vara anonym. Det är en av grunderna i demokratin. Det innebär att man som journalist måste göra sig ett namn som folk litar på. Ett förbättring av det pressetiska systemet i Sverige skulle sannolikt öka förtroendet för pressen, något som vore välkommet. Det vore katastrof om folk i allmänhet skulle förlora förtroendet för journalistiken.
Frekar06
Jo, sådant görs mer upp i domstolar om man har råd. Det är orättvist och ett problem att alla inte har tillgång till upprättelse. Den svenska pressetiska systemet har problemet att man har alltför generös hållning mot media som oftast får skriva som de vill utan konsekvenser. Man kan släppa hållningen att man hellre friar än fäller och ser mer till varje fall om hur man egentligen bör behandla det.