Moderaterna är ett parti som blivit populära av sin ekonomiska politik, en politik som oppositionen försöker undergräva genom att påstå att skattepolitik inte är viktig trots att den finansierar allt det som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vill satsa på. Inte konstigt att de verkar oansvariga i relation till Moderaterna om de utpekar en styrka som en svaghet.
Men sen då, vad har Moderaterna mer än sin skattepolitik i relation till de andra partierna, och räcker egentligen detta. En del som kritiskt ses som en av de största svagheter som Moderaterna har är att de inte satsar nog med pengar på välfärden, och att de till och med saknar intresse för den.
Reinfeldt har trots detta blivit en politiker som uppskattas och som har höga förtroendesiffror, men hans retorik ekar ibland i håligt. Han använder uttryck som att “satsa på välfärdens kärna” och “ta ansvaret för ekonomin”, men var finns egentligen visionerna för ett bättre Sverige.
Det är en intressant kritik att påstå att Moderaterna inte har blivit ett välfärdsparti då de äldre Moderaterna tycker att Moderaterna har blivit för sossiga med Reinfeldt. Om detta är sant, så finns det inget fog för att mena att de nya Moderaterna inte är annorlunda mot de nya. Kanske är det bara retorik också.
På samma sätt kan man se det som en del av välfärden att ha mer pengar som man kan spendera, och att avfärda jobbskatteavdraget som ett gissel är knappast konstruktivt för de som märker att de har större marginaler att leva på. Att avskaffa det nu som man hotar med nu är ett politiskt självmord vad än Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tror.
Moderaterna uppfattas som sossiga för att de retoriskt låter väldigt lika. Under valrörelsen kopierade Moderaterna dessutom en socialdemokratisk valaffisch från 1985 för att ytterligare spä på den bilden vilket också gjort att de lockat över många socialdemokrater till sitt parti vilket har möjliggjort deras expansion.
Vad gäller Fredrik Reinfeldt har han det som Juholt saknar. Han utstrålar saklighet, allvar, seriositet och har en sval attityd vilket inger förtroende som stadsman. Däremot kan jag tycka att det går lite till överdrift då han så entydigt använder sig av denna retorik vilket kan skapa en bild av att det är en hjärna bakom det han säger men inte hjärta. Däremot har Juholt en väldigt målande retorik men inte så saklig vilket skapar en motsatt effekt gentemot Reinfeldt. Båda skulle då tjäna på att nyansera sin retorik.