Detta är första artikeln om de åtta partierna som har varsin dag i Almedalen. Idag handlar det om Miljöpartiet som har spenderat den största delen av förra mandatperioden att lansera sig som det enda Miljöpartiet, och trots att det är sant att Miljöpartiet har en politik som fokuserar på Miljön finns det logiska fel med deras politik.
Miljöpartiets politik har till stor del varit inriktad på att förhindra tillväxt genom åren trots att varje land behöver en ekonomi som expanderar i takt med att befolkningen gör det. Denna utveckling verkar skenbart som om de har en politik som i grunden är anti-kapitalistisk och till och med vänster. Men kollektivismen saknas för att partiet ska höra hemma i vänsterblocket.
Detta är ett existensiellt problem för Miljöpartiet som trots allt har spenderat mer tid med att samarbeta med Socialdemokraterna, och därmed aldrig levt upp till sitt ideal som ett mittenparti, och detta har dessutom influerat vilka medlemmar och människor som röstar på dem.
Fientligheten till tillväxt kan kosta ett land, då erfarenheten visat att ny teknik blir miljövänligare. Detta är ett problem för de gröna partierna som vill verka moderna. Den gröna ideologin verkar därmed inte realistisk och genomförbar i dess riktiga och genuina form. Ett problem som jämt spökar i den gröna politiken.
I takt med tiden har Miljöpartiet delvis lämnat denna del i deras ideologi bakom sig, men inte minst i Storstadsregionerna förblir den ett problem då de menar att en expansion och utbyggnad av vägar inte kan kombineras med en hållbar utveckling av kollektivtrafiken. Frågan är snarare varför inte man kan ha både och.
Idag är det trots allt orättvist att kalla Miljöpartiet för ett enfrågesparti. Men visst lutar deras övriga politik oftare till vänster än till höger.
Visst ligger miljöpartiet mer till vänster än till höger. Men de har även liberala stråk i sin politik som gör att även borgerliga känner sig lockade att rösta på partiet. Dock fick blockpolitiken som effekt att tröskeln höjdes avsevärt för att rösta på miljöpartiet då man också indirekt röstade på vänsterpartiet och socialdemokraterna vilket gjorde att ytterst få från högersidan röstade på miljöpartiet i valet 2010. Detta kan möjligtvis förklara den plötsliga dippen i valresultatet och att gruppen unga som är en stor del av miljöpartiets väljarkår är dåliga på att gå och rösta.
Ja, jag har skrivit förut att de Rödgrönas styrka låg i att de inte stod enade, och det var en av de stora orsakerna till att de förlorade förra valet.