Fem år av skenande utgifter har lett till en obehaglig budget för den nya regeringen i mitt hemland, Storbritannien. Från den temporära sänkningen till 15 % av Labour, så kommer nu en höjning från 17,5 till 20 %. Chockartat kan tänkas, men någonstans måste man börja.
Samtidigt så sätter man in £1,000 mer som blir skattefria. Liberaldemokraterna lovade £10,000, men får snällt nöja sig med £7,445. Detta gäller endast de som tjänar mindre än £100,000. De stora förlorna i budgeten anses vara de rikaste 10 procenten, och man lovar dessutom en löneökning på 250 pund för 1,7 miljoner arbetare inom den offentliga sektorn.
Det jag också skulle vilja ha sett skulle vara en rejäl löneökning för alla på minimilöner. Det istället för den töntiga ökningen från £5.80 till £5.94. Vilket innebär en löneökning med 270 pund om året. Det betyder 12,355 om året för alla som jobber heltid, och sedan en frysning i två år på det. Men med skattelättnaden ter det inte sig lika illa.
Jag vill betona att detta är i stort sätt en löneökning som är lika stor som den som gavs av labour.
Det till trots räknar man med en stor nedskärning av bidrag, och idag kan man till och med få bidrag till att betala bostadslånet, och tories menar att vissa familjen till och med får över otroliga 100,000 pund i bidrag.
Liberal democrates lovade att man inte skulle göra några nedskärningar alls, men det tycks vara omöjligt.
Budgeten kritiseras av Harriet Harman som att det är typisk Tories budget. Men dessa protester faller för döva öron då de flesta britter skyller Labour för nedskärningarna. Den allmänna åsikten att Labour inte kan sköta ekonomin ligger det vill säga fortfarande Labour till last.
