Det där med makt kan vara ett riktigt intressant samtalsämne då man talar om det i sina vida perspektiv. Makt kan sträcka sig från att lägga fram ett förslag på ett personalmöte till att styra ett företag, och inom politiken kan makt minst sagt vara ett komplicerat och mångfacetterat ämne.
Vi kan ta Alliansens samarbete som exempel eftersom det är intressant att tänka på vad makt egentligen kan vara från högt till lågt. En partimedlem är den minsta beståndsdelen av politikens kärna och den största delen är det partiöverskridande samarbetet i Alliansen. Det vill säga ett brett perspektiv från mikro till makro.
Ett mikrouniversum är där partimedlemmen existerar. En partimedlem har trots en gemensam ram för sin partis ideologi ett eget synsätt och egna åsikter och därmed helt unik. Därmed törs jag säga att det komplicerar mycket av det som skulle ses som kollektivism. En person prioriterar nödvändigtvis inte samma saker som ett parti i stort gör.
Orsaken till att denna person är just partimedlem är att den allmänna arena som partiet är ger möjligheten till inflytande på makronivån som påverkar samhället i stort och inte endast den direkta omgivningen som en familj och arbetsplats utan att egentligen influera makten på en högre nivå.
Partiet är därmed en fantastisk möjlighet att påverka samhället. Men detta kräver också att man kan spela spelet och har gjort sig ett namn och gett sig själv ett rykte. Att vara ett namn behöver inte vara en bra sak om ens rykte är dåligt inom parti. En persons karaktär avgör inflytandet.
Det är också intressant att påpeka att det inflytande som man har på ett partis lokalavdelning inte nödvändigtvis innebär att man får genomslag på en högre nivå. Kollektivism innebär att vi kan göra saker tillsammans mer effektivt än vad vi skulle kunna på egen hand utan samma stöd.
Man gör på sätt och vis karriär inom partiet genom att öka inflytandet. För att göra detta måste man ha stöd, därför är det svårt att säga att den person i toppen av partiet har den makt som de ofta tillskrivs. En partiledare måste också kunna skapa allianser och stöd inom sitt parti, annars blir sagda person avsatt.
I bakgrund av detta är Alliansen ett intressant exempel på ett komplicerat samspel av makt. Alliansen består ju som känt av flera partier som på egen hand inte lyckats få majoritet, och därmed står i beroendeställning av varandra. Ett komplext samspel existerar mellan partierna.
I detta skede finns det två uttryck att välja för makten. Antingen kan man välja att var förhandlande och ställa hårda krav, eller så kan man ha ett mjukt samarbete där man lyssnar och röstar. Det hårda gör oftast att väljarna är nöjda oavsett om många slag förloras och den mjuka gör det möjligt att skapa ett långsiktigt arbete.
På partilinjen kan man i Riksdagen trots att man egentligen har ett direkt inflytande tvingas att rösta efter partilinjen, och när partipiskan viner är det trots det svårt att säga emot. Men har detta beslut tagits demokratiskt inom partiet eller har partiledaren utnyttjat sin ställning. I Allians samarbete får varje partiledare en röst i ett direkt samarbete.
Detta komplexa samspel är oftast vad ifrågasätts av Vänsterblocket som försökte sig på att bli mjuka, men deras väljare var inte nöjda med detta av olika anledningar. Kritiken att detta utraderar skillnaden mellan partier och block är förståeligt och skapar ett demokratiskt dilemma.
I ljuset av detta behövs en blandning av hårt och mjukt för att hålla väljarna nöjda. Det vore otänkbart för Alliansen att förstöra sitt samarbete för att vara trognare sina ideal. Utan samarbetet finns inget inflytande eller makt och trots att Vänsterblocket förespråkar detta gör de det av egenintresse.
I minoritetsställning har Alliansens samarbete blivit än mer komplicerat då de tvingas söka samarbeten utanför deras behagliga cirkel där man trots allt ligger nära varandra rent ideologiskt. Taktiken som man använder nu är att lägga fram förslag och hoppas att de andra röstar på det och man lyssnar inte tillräckligt på oppositionen som man i detta skede är beroende av.
Att vara regering gör att förslagen får större genomslag, men detta ökar också chansen för att förlora sina voteringar. Att inte arbeta i större perspektiv och med större öppenhet straffar därmed både oppositionen och Alliansen som är beroende av varandra att ta beslut. En svår situation att lösa med andra ord.
Att kompromissa är inte populärt, men ytterst nödvändigt om man ska få det inflytande som man vill ha. Från mikro- till makroperspektivet är detta nödvändigt. I denna brist av majoriteter ökar vanmakten och makten för alla partier. Till och med för Sverigedemokraterna.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8
