Svenskar ska vara glada att vi aldrig upplevt ett krig. En man som jag dejtade en gång som var kurd sa att det var just det som han gillade mest med svenskar. Att vi inte har upplevt krig gör att vi inte kan relatera till det hemska. Men det kan vara en välsignelse ibland.
Sverige är ett land av fred och kommer förmodligen så förbli eftersom svenskar inte alls har ett intresse av krig, och fred håller vi väldigt högt. Sverige respekteras i fredsprocesser och ses som ett bra land att förhandla fredsavtal i.
När det kommer någon som behöver en fristad så bör alla länder som kan skänka den personen som kommer hit det. I mitt idealsamhälle är det inga restriktioner att flytta mellan länder. Men världen ter sig inte riktigt redo för detta.
Sverige har precis som vilken stat som helst en begränsning för hur mycket man kan hjälpa, och det kan te sig orättvist att en människa som kommer in i Sverige olagligt har mer chans att få stanna än någon som inte gör det.
Det är oftast pojkar som kommer till Sverige av sexistika skäl. Tjejer ses som mer ömtåliga, och som att dom inte skulle kunna klara den resan som behövs göras för att komma in i Sverige.
Samtidigt så är det svårt att få stanna om man förföljs för politiska åsikter och homosexualitet och hotas av avrättning, då även om man kommer in lagligt. Den här typen av asyl är riktigt dyr, och man ger 10 000 kronor i månaden för att ta hand om de tonårskillar som kommer till Sverige, medan man vägrar hjälpa så många andra.
Barn ses som de största offren oavsett. Men det är ju mer ett uttryck för den orättvisa flyktingpolitik som Sverige står för och oftast betecknas som för generös.
Det tror jag då inte.
