Har precis läst Lapidius debattinlägg om rätt Assange har om det svenska rättsystemet. Så klart står inte Sverige över kritik, och det finns alltid något som man kan kritisera. Viss del av kritiken kan man däremot också vända mot Australien och Storbritannien också som båda har liknande rättssystem.
Enligt Lapidus verkar det orimligt från Assanges sida att han blir häktad.
I Storbritannien kan man i dag häkta personer för att det finns en skälig misstanke om terrorism. Det räcker med att en “Senior officer’s” misstanke. Detta gör det också möjligt att häkta personer utan att det finns skäl att misstänkta för terrorism upp till 28 dagar, och den här sortens lagstiftning har grovt missbrukats i USA.
Assange har kritiserat att han inte fått anklagelserna översatta.
Detta är en allvarlig anklagelse eftersom Europakonventionen skyddar alla inom territorium som har erkänt den som lag. Men kritiken är trots detta överdriven. Enligt Europakonventionen måste den anklagade endast förstå anklagelserna inte kunna ta del av allt material. Detta skulle kunna ses som orimligt då en advokats arbete är att besvara dem.
Assange kritiserar att 75% av rättegångarna inte sker med utbildade jurister utan pensionerade politiker.
Denna kritik är intressant eftersom ett liknande system finns i Storbritannien och Australien. De lägre domstolarna kallade Magistrates’ Courts hanterar en stor volym smärre brott med personer som kallas domare, men egentligen inte är mera än lärda lekmän och -kvinnor, och kommer från en väldigt homogen bakgrund av medelklass, och få rättegångar sker med jury.
Assange har kritiserat att sexbrottsrättegångar sker bakom låsta dörrar och därför inte är transparenta.
Trots detta kan man överklaga i en högre domstol om man tycker att beslutet är fel taget och kritisera den juridiska processen. Bara för att en rättegång inte kan ses av vem som helst betyder inte att systemet inte fungerar, och hur många rättegångar sätts egentligen under luppen för att man kan se dem?
Lite off topic från Assanges kritik.
Det senaste åren har ett nytt fenomen uppstått i Storbritannien. En så kallad super-injunction som innebär att man skyddar en persons identitet i rättegångar för skydd av rykte. Senast var det en kvinna som blev utpekad som älskarinna till en fotbollsstjärna vars identitet blev skyddad för att inte skada hans familj.
Kritiken mot detta har blivit att vissa kan köpa sig skydd, medan andra inte har pengarna. Sagda kvinna blev uthängd i media, medan mannen blev skyddad av lagen. Bryter man mot “the injunction” och publicerar mannens identitet blir man stämd. Hur är detta rättvist?
Skydd av identitet må vara slentrianmässigt i Sverige, men det betyder inte att det är rättvist endast för att det är väl genomtänkt. Sverige har sina brister, och allt kan förbättras. Men Assange förblir en rättshaverist.
