Att många länder sitter med skägget i brevlådan finns det sannerligen fotobevis och statistik på. Den minst sagt konstiga reaktionen av oppossitionen att låtsas som att den ekonomiska krisen också förstört Sveriges framtida finanser går knappt att kommentera.
Egentligen hade det inte sett så fantastiskt ut med en Socialdemokratisk regering som ropade efter en starkt keyniansk politik genom att öka utgifterna för att rädda så många jobb som möjligt. Vilket kan ses som en nobel sak, även om den kan te sig oeftertänksam.
I Storbritannien tänkte Labourregeringen exakt samma sak, så man satsade en massa pengar på att få människor att spendera mer pengar. Men nu ligger deras arbetslöshet på samma nivå som den svenska, och statsskulden är svindlande, och den nuvarande regeringen sparar endast 6 miljarder pund om året för att betala tillbaks. Vilket är en fis i rymden.
Browns och Darlings finansiella taktik var att sänka momsen för att få alla att spendera mer pengar, och det går ju bara att himla med ögonen när Brown gratulerade sig själv och menade att han räddat miljontals jobb runtom i världen (hittar inte en länk). Samma narcissistiska självförtroende ledde till att många utnämde honom till den värsta premiärministern någonsin. Mona har samma kvaliteter som Brown, och kan lätt bli Sveriges dito.
Problemen med statsskulden börjar precis på samma sätt som när man förstör sin egen privata ekonomi. Man börjar låna för att man vill ha saker, sedan börjar man låna för att få vardagen att gå ihop. Nu har ju Keynes blivit internationellt erkänd, men man kan forfarande ifrågasätta hans teorier.
Tesen som jag mest har problem med är att staterna ska spendera mer i kriser när dom inte har pengar. Det för att få i gång ekonomin igen. Ska man göra det varje gång, så kommer landet alltid vara skuldsatt, och alla pengar som går till att betala räntan skulle kunna ha gått till välfärden.
I den här takten kommer den brittiska statsskulden vara betald om hundra år, om det inte inträffar en ny finanskris det vill säga.
Välskrivet. Det är lite skrämmande att Keynes är lite på modet igen, bland tex unga Sossar. De unga inom SSU pratar gärna varmt om honom. Visst finns det bra delar av hans ekonomiska teorier. Men även nackdelar. Du belyser de hela bra och på ett försåtligt sätt.
Detta med Keynes är intressant. Jag gillar iden och är övertygad om att teorin om att staten fungerar som buffert i dåliga tider borde fungera alldeles utmärkt. Filosofin att öka samhällets stabilitet med denna ‘pump’ är tilltalande.
Förutsatt att den verkligen tillämpas fullt ut. Svagheten är att den just måste tillämpas i sin helhet, annars går den under.
I praktiken vräks det in pengar hejvilt i en lågkonjunktur, men man tar inte tillbaka detta för att fylla på ladorna under nästa högkonjunktur = en ständigt växande offentlig sektor / offentliga transferingar = ett garanterat slutligt sammanbrott.
Och där har vi den stora svagheten. Det är otroligt svårt att tillämpa teorins andra halva för en politiker som måste motivera en kraftig åtstramning i de offentliga utgifterna när det går bra för landet. Det är ett garanterat sätt att begå politiskt självmord därför att väljarskaran som helhet inte tänker längre än näsan räcker.
Alltså ett exempel på en utopi som inte håller för verklighetens test när människans psyke är inblandat.
Det skulle nog kunna fungera om vi inte hade demokrati, utan en stark och medveten ledare som kan genomföra detta utan att behöva tänka i mandatperioder.
Då börjar vi dock röra oss i grumliga vatten med historiska associationer jag inte vill se igen, så det är bäst att slå ur hågen med en gång…. :-)