Den största tragedin i spåren av Emil som dog efter att inte få en ambulans är ovilligheten hos ledningen av SOS Alarm att ta ansvar för det som gick fel. Jag undrar hur något ska kunna förändras om det faktiskt är acceptabelt att neka en man som bönar och ber efter en ambulans.
SOS Alarm menar att de gjort fel, men att merparten av problemet ligger hos en person. Men i dessa situationer brukar det snarare vara bundet till en policy att inte skicka en ambulans om det inte behövs. Att detta kan tolkas på ett godtyckligt sätt är väl inget som bör nämnas. Det är klart att man använder sjuksköterskan som någon som man kan beskylla för sina egna misstag. Det är bara lågt.
Andra berättelser har flödat in till DN och det visar att det finns en kultur av att inte erkänna att man kan ha fel, och så fortsätter det. Det finns säkert många bra SOS-operatörer som sköter sig jobb ypperligt, och det är viktigt att påpeka att skapandet av en företagskultur som denna oftast ligger hos ledningen än en person.
För att kunna förbättra måste man erkänna att problemen finns. Detta ska inte ens behöva påpekas. Men SOS Alarm vill inte ens se över sina rutiner.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 DN11 GP1 GP2 SvD SVT1 SVT2 SVT3 SVT4
Detta är tyvärr mer regel än undantag när något sådant här händer i Sverige. Det är antagligen på grund av att de vet om att de ändå inte får något straff till skillnad från exempelvis USA där kännbart skadestånd hade varit att vänta.
Den klassiska svenska kommentaren: Detta är oacceptabelt…(men i praktiken acceptabelt).
Ja, man vill inte att man ska kunna stämma för “vad som helst” i Sverige, men att kunna stämma för detta vore helt själv. Det tycker jag i alla fall.