En man som ansågs må alldeles för bra fick ingen ambulans. Han ringde till 112 och försökte få dem att skicka en ambulans, men för intet. Mannen dog av en brusten mjälte för att en sjuksköterska gjorde bedömningen att han inte mådde så dåligt trots att han uppgav att han inte kunde andas ordentligt.
Sjuksköterskan fick sparken för detta och varför hon inte skickade en ambulans kan man bara spekulera i. En av orsakerna skulle kunna vara att 112 får många busringningar och en annan kan vara att man har detta som en policy. Familjen undrade varför man inte kunde skicka en ambulans ändå eftersom de som överdriver får betala för utryckningen.
I DN skriver mannens familj i ett öppet brev:
Ingen som hör banden, vilket även SOS Alarms chefsläkare medgett, kan missförstå att det är en svårt sjuk människa i djup nöd som ringer. Och ändå missförstår den ansvarige sjuksköterskan situationen totalt. Sköterskan tror inte på (23-åringen) utan har sin ”diagnos” klar direkt efter första samtalet – ”panikångest eller psykfall”. Och panikångest är tydligen inte ett tillstånd som berättigar till hjälp i dagens Sverige.
Har detta blivit verkligheten i Sverige? Det tror inte jag. Detta är ett enskilt fall, och har man panikångest kan man få en ambulans utskickad. Men varför man inte tog detta mer allvarligt är obegripligt. Man ska inte överdriva en enskild händelse på en hel grupp som gör ett viktigt arbete.
Sjuksköterskan bör ha en rättslig påföljd samt sinnesundersökas – straffet bör bli tvångsvård.
Det är extremt med tanke på att det enda hon varit skyldig till är att vara inkompetent.