Läser just nu Fredrik Lundh Sammelis svar på gårdagens debattartikel i SvD och han menar att Moderaterna ljuger om barnfattigdomen. Då skulle jag vilja vet hur. Debattartikeln säger att mindre barn lever i familjer som behöver inkomststöd eftersom de har tillräckligt med pengar för att klara sig utan.
Fredrik Lund Svammel menar att detta är oärligt eftersom man inte ser till de barnen som har det sämst. I min kritik till detta vill jag lägga till att det var trots allt en Socialdemokratisk regering som ville dra åt tumskruvarna för de som levde på socialbidrag under Socialdemokraterna, och att trenden med mer barnfattigdom som började under sossarna på 90-talet numera verkar bruten.
Socialdemokraterna vill gärna påvisa att klyftorna ökar och använder statistik för det. Saken är den att de vinner på att bevisa att folk har det sämre i det här läget. Men det finns inte mycket statistik som visar att folk får det sämre, och att det finns skillnad mellan inkomster bevisar inte att en särskild levnadsstandard inte finns där.
Svammel säger om hela Moderata Samlingspartiet (som om en enskild moderat alltid förespråkar hela partiet:
Ericson visar att Moderaterna blundar för de som har det allra sämst, barn vars föräldrar är sjuka eller arbetslösa. Barnfattigdomen ökar och ifall Moderaterna inte är villiga att erkänna att det finns ett problem så kommer de aldrig att hitta några lösningar heller.
Jag litar inte på herr Svammel eftersom han har skrivit en massa i sin debattartikel och inte lyckats på något sätt bevisa att Ericson som skrev föregående artikel har fel. Detta stinker verkligen intellektuell ohederlighet lång väg. Hur har Moderaterna förnekat att barnfattigdom finns, och varför är det hans fel vad som inte står i Riksdagens undersökning?
Moderaterna, eller i alla fall den moderat som skrev artikeln, ljuger eftersom han medvetet för fram en tolkning som till och med den utredning han hänvisar till säger inte stämmer.
Utredningen säger bokstavligen att: ”Det går […] inte att dra några säkra slutsatser om avdragets inverkan på barnfattigdomen”.
Förklaringen så som det också står i utredningen är att själva förutsättningarna som ställts upp är fel. Utredningen jämför dagens regler och situation med en situation där samma regler gäller men utan ett jobbskatteavdrag.
Med andra ord så ignorerar man att regeringen gjort flera ändringar, så som stramare regler för sjukförsäkring, högre a-kasseavgift och lägre a-kassa, vilka får effekt på fattigdomen, för att finansiera jobbskatteavdraget. Istället så tittar man på en värld där dessa ändringar ändå gjorts men utan att skatten sänkts.
Även detta påpekar utredningen: “Jobbskatteavdraget är en minskning av statens intäkter och har genomförts samtidigt med utgiftssänkningar, vilket i sin tur har påverkan på inkomstfördelningen. Dessa effekter beaktas ej i detta PM.”
Om man väljer att skriva en debattartikel och i den pressentera en slutsats baserad på en rapport där rapporten själv säger att man inte kan dra den slutsatsen, så är man uppenbarligen oärlig. Jag skulle till och med säga att man ljuger.
Då har du åtminstonde förklarat varför till skillnad från Socialdemokraten som påstod att han ljög utan att förklara varför. Ser man till Mona Sahlin vet man ju hur mycket statistik kan vinklas. Jag tycker fortfarande att Sossen som svarade på hans debattartikel ljög då han menade att Moderaterna inte ser problemen. Det har han ju inga som helst bevis för. Det rätta borde väl vara att Ericsson drog fel slutsats eftersom han åtminstonde hänvisade till utredningen och tolkade siffrorna. Bara för att åsikterna går isär betyder inte att man ljuger. Men det finns en viss stark vinkling som är lite oärlig. Jag litar därför inte riktigt på någon politiker som hänvisar till statistik. Det är som Sossarnas: Klyftorna växer snabbare under Alliansregeringen, då man kan se att klyftorna växte en jäkla massa under 1994-2006. Skulle du kunna ge mig länken till utredning. Har försökt hitta den, men kan inte…