Det är närmast bisarrt att läsa tidningarnas rubriker idag. Valet är redan uppgjort och proceduren som följer kommer vara ett spektakel som ska likna en demokratisk process. Det finns två skäl att rösta för Juholt. En av dem är att sossarna är rädda för att inte visa en enad front och en annan är en rädsla för att man kommer utlösa en större kris.
Juholt verkar i sig inte vara en hopplös kandidat. Han är vältalig och han utstrålar en slags trygghet. Men samtidigt verkar han inte vara någon som kommer in med något nytt. Mona Sahlin sa att han tyckte det var kul med makt, men att bara ha makt och inte veta vad man ska göra med den betyder att det inte kommer hända mycket.
Juholt är en sådan typ som säger det alla vill höra, inte för att han vill ställa sig in hos andra människor, utan för att han verkligen tycker så. Men det räcker inte till mycket om man vill revitalisera ett parti, och egentligen är valet av Juholt nog mer ett symptom för den krisen som Socialdemokraterna har, än lösning till den. Han är del av en utnämningsprocess som hör hemma i diktaturer.
Vad väljarna ha då? Det är alltid den svåra frågan som det inte ibland ens finns ett svar på, även när man vinner ett val. Så varierat som svenska väljare röstar verkar det som om det snarare finns olika saker som man prioriteringar snarare än en kollektiv vilja, och därför är det hopplöst att tala om kollektivet och arbetarrörelsen. Den är inte ens i närheten av att vara en homogen grupp längre.
Socialdemokraternas problem är deras självbild och hur den inte stämmer med verkligheten. En ledare ska på något sätt förkroppsliga arbetarklassens (om man nu kan tala om den på det sättet som sossarna vill) vilja. Men arbetare har blivit en brokig skara med höga och låga löner, och definitionen för arbetare är idag luddig.
Hur Juholt blir vald nu är nog det som kan utlösa den största krisen eftersom den går in i kärnan av sin syn på sig själv. Hur kan “kollektivet” egentligen ta besluten, då man bara har en kandidat som valts av en sluten elit? Det verkar schizofrent att tro att man lever upp till den självbild man har som parti, då verkligheten är helt främmande för den.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 EXP1 EXP2 EXP3 EXP4 EXP5 GP1 GP2 GP3 GP4 GP5 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SVT1 SVT2 SVT3 SVT4 SVT5 SVT6 SVT7
Går man åt vänster så kommer man radera ut V, går man åt höger kommer det bli ännu större kris i partiet i form av splittring och skitsnack, står man kvar så har man inte gjort nånting som förnyar.
Det ska bli intressant att se hur man har tänkt, för hittills har man gjort en valanalys som man har kastat i papperskorgen direkt och uppenabrligen inte tänkt i nya banor alls.
De som sitter och pratar om arbetarklassen lever kvar i det förgågna, det finns inte på samma sätt som de fanns förr, Sverige har följt med i tiden och utvecklats.
Jag säger det igen som jag sagt förut, vill man ha något förtroende tillbaka, sparka ut LO. Anja “Ärke-hycklaren” Lunby-Wedin är ett sänke långt värre än Mona Sahlin.