Det står idag på SVT att de män som var inblandade i kopplerihärvan (som man så finurligt kallat den i brist på bättre ideer) var vanliga svenska män, och då undrar jag vad man förväntar sig att en sexköpare egentligen ska vara och vad egentligen en vanlig svensk man är, och om jag ens känner några vanliga svenska män.
Enligt artikeln är bor alla vanliga svenska män i villor, lägenheter och radhus runtom i Sverige, och har svenska namn. Betydde detta att man egentligen förväntade sig att hemlösa invandrare skulle ha köpt sex? I artikeln står det också i ett konstigt försök att se den vanliga svenska mannen i den vanliga statistiken:
Det är verkligen ett genomsnitt av den svenske mannen som är inblandad i kopplerihärvan. Medianinkomsten för de misstänkta är drygt 23 000 kronor i månaden, nästan exakt samma som medianinkomsten för män i hela landet.
- Det är vanliga Svenssons i olika åldrar. Inte det här vanliga klientelet som kommer åter var och varannan dag i rätten, utan det är ofta personer som aldrig tidigare varit misstänkta för något brott eller har begått något brott, berättar Anna Uddenberg, åklagare i Östersund.
En prostituerad försöker också normalisera sexköparen:
En av de prostituerade, “Karin”, berättar att hennes kunder har varit allt från målare och kassabiträden till advokater och ekonomer. En del av dem har hon sett ute i arbetslivet efter att de köpt sex av henne.
- De har ett liv hemma, det fungerar jättebra med barn och fru, men sexlivet fungerar inte. Om han går ut och skaffar sig en älskarinna så kanske det kommer känslor med i bilden. Han köper ju bara en vara, en tjänst. Sen kan det tyckas fult att han går hem till frun och sover, men hur många är det inte som är otrogna? säger “Karin”.
Poängen verkar istället vara att en man som köper sex kan egentligen vara vemsomhelst, och det finns inte en särskild social grupp som köper sexuella tjänster. Alla svenska män verkar skämmas över att ha köpt sex. Men detta är ju en typisk kulturell inställning i Sverige och så är det inte överallt i världen.
Men även om det finns skam i att köpa sex menar en brittisk sexköpare att one night stands känns värre:
“I have felt more guilt after one-nightstands than I have felt after going to a prostitute,” says Sam. “As long as prostitution is done in a legal and consensual way, there is almost more honesty in it than in picking up a girl in a bar, where you are toying with people’s emotions and giving false impressions in order to get something physical.”
Finns det en laglig prostitution eller en attityd som innebär att män ser prostitution som något som är okej att ägna sig åt, så normaliseras det att köpa sex. Men även i dessa länder ser man trafficking som något omoraliskt. I Storbritannien är inte själva prostitutionen olaglig, men det är olagligt att locka till sexköp, koppleri och att köpa sex från någon som blir tvingad till att sälja.
Attityden är friare och öppnare om sexköp i Storbritannien och många åker till grannlandet Nederländerna för att köpa sex. Kanske är det ett sätt att få tag på sex utan att bli dömd som en sexgalning. En mans sexualitet ses oftast som en förstörande kraft och mäns ses fortfarande som naturliga förövare och kvinnor som naturliga offer.
Det verkar som om det finns en sexism gömd i feminismen. Det spelar ingen roll om kvinnan intygar att hon säljer sex av fri vilja, hon är ett offer ändå. En man är alltid en förrövare om han köper sex. Det som de inte har tänkt på är att män också säljer sex, och att det finns kvinnor som köper, även om det är ovanligt.
Frågan är hur man kan fälla en part för brott, när akten begås av båda parterna tillsammans och ingen av dem blir tvingad till det?
Källor:
DN SvD SVT1 SVT2 SVT3 SVT4 SVT5
