Det är en modern synd att vara ytlig, men ändå ser jag många upprepa som misstag om och om igen, och sedan tror att de är fördomsfria. Idag har jag läst en artikel om kläder och hur folk bedömmer en som person efter att se en gå klädd på ett särskilt vis, och visst gillar vi vissa stereotyper mer än andra, och det beror ju på hur vi definierar och ser oss själva.
Kläder kan signalera många saker som till exempel grupptillhörighet. Punkare gillar att vara med andra punkare. Kostymnissar trivs med andra kostymnissar. Kvinnor i slöja med andra kvinnor i slöja. Någon som klär sig som en punkare signalerar att han lyssnar på punk, är anarkist och skyr samhällsnormer med sin egna skapade norm.
En kvinna i slöja tilldrar sig andra muslimska kvinnor med eller utan slöja, då speciellt i ett land där muslimer är ovanliga. Kanske är en slöja mer ett uttryck av en särskild identitet än en religiös beklädnad. Trots att jag vill bli advokat är jag inte helt bekväm i att gå i kostym och min identitet ligger mer i en avslappnad, sportig och rätt ungdomlig klädsel trots min 30-åriga ålder tas jag för att vara runt 20.
Folk behandlar en olika beroende på hur man klär sig, och det är inte alltid lika medvetet som man kan tro. I Sverige är kläder ett starkt uttryck för den som man vill vara eller tycker att man är. Kanske svenskar reagerar starkare på hur man klär sig, men dessa stereotyper spelar in i många situationer hur man blir bemött.
Teorin med skoluniformer ä
r att man kommer bli bemött lika. Men då spelar som detaljer roll som smycken, frisyrer och accessoarer. Kanske är skoluniformen sliten eftersom man har fattiga föräldrar som inte köper den ny, och helt plötsligt har identiten blivit mer subtil. Men man bedöms fortfarande på liknande kriterier.
Hur är det då med uniformer som grupptillhörighet? Har man på sig liknande kläder som en annan person ökar chansen för att identifiera sig med personen. Förmodligen är det iden bakom att alla har liknande kläder i armen och att Kim Jong Il tycker det är viktigt att ha en dress code. Det som är främmande för oss undviker vi helst.
Kläder kan göra en nyfiken, väcka rädsla och öka känslan av samhörighet. Man kan undra varför det är så, men kläder handlar inte om individualism, så mycket som identitet. Hur kan det komma sig att kläder har en sådan stark symbolik? Man kan bli en helt annan person i andras ögon genom att klä sig annorlunda.
Jag tror vi alla dömer hunden efter håret. Vi vill inte erkänna det, men så är det.
Källor:
DN
