Det verkar som om problemen i Socialdemokraterna har fått en tämligen uppskruvad stämning, och som det ser ut idag är jag glad att jag att jag inte är Sosse. Det är klart att partier får mindre kriser ibland. Men trots att Kristdemokraterna hänger under riksdagsspärren har inte dem fått att tvivla på sin egen politik som sossarna.
Stig Malm gick ut i pressen och öste en massa superlativ som inte direkt var smickrande. Trots att en massa tunga namn håller med om att valprocessen av en partiledare är ett uttryck för partiets brist på intern demokrati, så hytte Mona Sahlin med fingret och sa att han kanske inte var den bästa att uttala sig. Ett tragiskt uttryck för viljan att skapa den där mysiga konformismen som Sossarna numera verkar eftersträva.
Med det som bakgrund så gottar jag mig inte åt Socialdemokraternas situation. Det är endast tragiskt att se ett parti gå ner sig så mycket som Sossarna har gjort, och att hämta sig ur krisen verkar svårare och svårare. Lite glad kan man väl trots allt vara att detta spektakel knappast är till deras fördel i nästa val.
Källor:
Artiklar:
DN1 DN2 GP SvD1 SvD2 SvD3 SvD4
Bloggar:
Kent Persson (M) / Högbergs Tankar / Mitt i Steget / Thomas Böhlmark / Tokmoderaten
