Jag kan inte tro att det finns något så tråkigt som massa dravel från Aftonbladet om Alliansen. Det oftare utan grund, och ibland värre än så.
Nu påstås det att man riktar in sig på Maria Wetterstrand för krossa/mosa henne. Jag har nog aldrig sett maken till ett parti och partiledare som blir mindre granskade. Jag kan inte ens komma ihåg att jag läst något negativt förutom kritiken från vänsterpartiet om att dom är ett borgligt parti.
Nu är det ju förvisso tyst om det. Men tankarna lever nog kvar ändå kan jag tro.
Med det stundande valet där SD har chansen att komma in i Riksdagen skulle det vara en korkad handling att stöta i från sig dom. Miljöpartiet har länge varit öppna för ett samarbete, och har försökt att bilda regering med Allianspartierna. Men varje gång har centerpartiet sagt nej. 1998 och 2002 var det på tapeten.
Centerpartiet har alltid sett rött när dom ser miljöpartiet. Inget annat parti i Alliansen ogillar dom så mycket som V och C.
Det är ju svårt att ogilla ett parti med språkrör som Maria Wetterstrand som med integritet kritiserar alla partier när dom har fel, och ändå inte gör det av ideologisk bitterhet.
Men hennes svar på artiklarna ter sig något förvirrad:
– Låt dem hållas. Jag kan inte göra så mycket åt det. Men det är bra att folk får reda på att det är på det här sättet.
och sedan:
Journalister har ägnat många, många arbetstimmar under våren för att hitta något skit att skriva om mig. Det får man räkna med som politiker, särskilt när det går bra.
Maria Wetterstrand har tyvärr inget omdöme när hon pratar om feminism, och jag skulle inte vara förvånad att hon tror att hon är mer granskad som kvinnor, för här så säger hon alltså journalister bara skriver sanningen om andra, och skit om henne?
Lite mer kritiska skulle media kunna vara mot Miljöpartiet. Men journalister är ju som dom är.
Den som säger att dom alltid talar om sina politiska motståndare i trevliga termer ljuger.
