Idag på Internationella Kvinnodagen kan jag inte låta bli att fundera på alla kvinnor som uppehåller sexismen. Många år har jag funderat på varför många kvinnor talar sig varma för jämställdhet när det gynnar dom, men inte annars. Jag är förvånad över alla de kvinnor som menar att det finns en otrolig press på dem eftersom de är kvinnor, och att det inte finns någon för män.
Speciellt känner ungdomar att de måste leva upp till mallen för vad en kvinna och en man bör vara. Det verkar som många lösgör sig från det värsta av heterosexismen som bygger på en förväntning om hur normala (heterosexuella) kvinnor och män bör vara. Det är trist eftersom man inte kan vara sig själv om pressen ligger på hur man bör vara.
Om vi börjar med utseendet och att man känner en press att se bra ut, så är det ett beslut som man tar att följa. Ingen kräver att tjejer ska se bra ut och vara superfeminina alltid, och varför köper tjejerna själva tjejtidningarna med sminktips och snygga photoshoppade modeller på omslaget. Att tjejer skulle vara mindre ytliga då de väljar partner tar jag som otroligt.
Killar har samma press på sig och kanske värre då det gäller utseende. En kvinna som har extrakilon är kurvig och en man är fet. Det är helt klart att det finns en viss dubbelmoral i detta. Men även om tjejer och killar vill se bra ut betyder inte det att man inte har en egen vilja och kan välja bort att lyssna, men i Sverige finns en osedvanlig ytlig perfektionism som många eftersträvar.
I Sverige finns det yrken som inte är lika öppna för ett visst kön. Men rent kulturellt ser man en kvinna som har ett traditionellt mansdominerad yrke som en förebild, och en man i ett traditionellt kvinnodominerat yrke som en fjolla. Kvinnor ser på män i dessa yrken med misstänksamhet. Att vara man förblir snävt, men att se könsrollernas inflytande försvinna mer och mer är hoppfullt.
Ser vi till maktpositionerna i Sverige vet vi att det är färre kvinnor än män. Men det är ju inte i toppskikten som jämställdheten början utan snarare handlar det om att bryta de könssegregerade arbetsplatserna och försöka att förändra nerifrån och upp, istället för att börja på toppen. Det som är symptomatiskt är inte alltid där problemet ligger.
Det var inte många år sen som kvinnor var hemmafruar i Sverige och männen arbetade. Trots att jag kan se att kvinnors begränsade ekonomiska frihet var ett problem, så gynnades inte heller män som hade pressen på sig att försörja sin familj, och en man som inte lyckades sågs inte som en man, och blev han sjuk försvann försörjningen. Det visar att vi alla kan vinna på jämställdhet.
Men det finns nu områden som behöver en del arbete, och ett av de är mäns förhållande till sex. Det är tabu i Sverige för män att prata om den känslomässiga aspekten av sex. Det går att skryta mer med hur många man haft sex med även om detta inte är lika socialt accepterat idag. Kvinnor ser det som negativt att de inte får ha sex hur de vill, men en hel person kan tala om hela upplevelsen och inte bara svettiga one night stands.
Men fortfarande är det tabu för en man att ha intressen som anses vara kvinnliga, men det är inte alls samma sak för en kvinna. Om en kille vill ägna sig åt något sådant, så tycker många att det är konstigt och kan till och med utsätta personen för mobbning. Men det är inte alls samma sak med en kvinna. Den manliga könsrollen är och förblir snäv.
Hemmets domäner har dominerats av kvinnor länge och även idag kan man se att kvinnor mycket oftare får vårdnaden om barnen än en man, och att mammamaffian ofta utesluter killarna som är pappalediga. Vissa kvinnor vill oblygt ha hela föräldraledigheten och undrar varför så många pappor förblir frånvarande efter skilsmässa eller seperation.
Kvinnor utsätts för sexism, men män också. Många kvinnor håller med om viss sexism, medan de tycker att en viss sexism som till exempel att killar ska ta initiativet är en helt acceptabel del av könsrollerna. Vi får inte glömma bort att kvinnor i Sverige har lyxproblem med jämställdheten och att mycket står öppet för dem som många kvinnor i världen bara drömmer om.
Källor:
DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 GP1 GP2 GP3 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6
Att män fick betala mer i bilförsäkring än kvinnor är ju knappast något som feministerna i Sverige har brytt sig mycket om. Det skulle komma till EU innan det hände något. Hade det varit tvärt om hade det varit ett jävla liv. Inte heller pratade man högt om att det var könsdikriminering på krogen rätt länge, kvinnor 23 och män 25 t.ex. Däremot var det fruktansvärt att kvinnor fick betala mer hos frisören etc.
Man är feminist och emot könsdikriminering sålänge det gynnar en själv och genererar i makt och pengar. Man vill trycka till männen men man skiter fullständigt i jämlikhet.
Det ska vara så jämnlikt det bara går i ett samhälle, utan att vi bortser från våra skillnader som faktiskt finns mellan män och kvinnor. Den skillnaden borde vi utnyttja bättre, kvinnor är bättre på vissa saker och män på andra, så är vi skapta av naturen.
Tyvärr har den svenska feminismen blivit så låg att jag inte ens är intresserad av att lyssna på dem, jag byter kanal eller går därifrån.
Tobias!
Tusen tack för en väldigt bra text. Håller med om varje ord!